Leka arkeolog

Vid vår loge har genom tiderna mark rasat in och lagt sig mot väggarna och fått stockarna att ruttna. För att stoppa processen och möjliggöra att byta ut de nedersta stockvarven så påbörjade vi utgrävningar vid de utsatta väggarna. Förutom sand, sten och förmultnade löv så dök det förstås upp allt möjligt annat, som gamla spikar, trasiga flaskor, ståltråd, porslinsskärvor etc och jag fick idén att leka arkeolog.

Bakgrund

Logen ligger ca 70 m från den nuvarande (sedan slutet av 1800-talet) mangårdsbyggnaden. Logens ålder är okänd. Gissningsvis andra hälften av 1800-talet. Logen är i två våningar och har en brygga till övervåningen (logbotten) på östra väggen. Grunden ligger ca två meter under åsens krön, öster om byggnaden.

Den har använts för annat än hö. Jag har inte hört något om logdanser, men på ett gammalt foto från tidigt 1900-tal ser man tidigare invånare uppställda på övervåningen i stiliga slokhattar och det ser lite iordningställt ut. På 20-talet var Ottesen-Jensen här på logen och föreläste om preventivmedel. Folk kan alltså ha rört sig här även utanför jobbet så att säga. Alla Eau de Vie-flaskor som finns kvar inne på logen kan också vara en liten hint om aktiviteter här. De senaste 50 åren har den mest varit förråd.

Från Rheborgs tid

Liten utställning med vad vi hittat i logen idag

Frågeställning

Först behövde jag, som god akademiker, en frågeställning att försöka besvara. Det blev ett par frågor.

1. Vem slängde skräp här?
   a. Var det mina farföräldrar som kom hit 1919, eller deras föregångare?
   b. Var det husbondfolket eller det arbetsfolk som passerade revy här?
2. Varför slängdes det just här? Det ligger en bit från mangårdsbyggnaden och vill man bara få det ur vägen så finns det närmare ställen. Dessutom borde de ha varit medvetna om att det inte är så bra för väggarna om det fylls upp med skräp mot dem. 
3. Kan man få veta något om verksamheter vid logen. Har man stått och supit vid logdanser och slängt spritflaskor omkring sig eller verkar det mera vara hushållsskräp, eller kanske sånt som blivit när man arbetat?
   

Och hur ska man då försöka besvara dessa?

a. Datering! Bland porslinsskärvorna fanns en hel del med mönster. Kan dessa identifieras så kan man åtminstonde få en tidigaste datering för när de kan ha kastats.

b. Klassificering! 

Arbetsmaterial och sånt som kan ha använts/brukats i arbete i och kring logen kan ha slängts av vem som helst som jobbade där. 

Sådant som man normalt har hemma i huset tyder på att det kommer från husbondfolket. 

Festskräp (skojigast!) Är det sådant som kan ha slängts i samband med fester i och kring logen.

c. Hur är skräpet slängt? Ligger det koncentrerat eller utspritt? Var har man stått när man slängt det?

Arbetsområdet

Östra schaktet

Södra schaktet

Mest fynd har gjorts i södra schaktet, men den absolut största koncentrationen ligger i hörnet, kring och under den stora sten som kan ses ligga mot hörnet.

Fynd

Metallskrot

Metallskrotet består framförallt av ståltråd och grov spik i olika dimensioner, en del metallstänger och beslag av okänd funktion samt några burkar, enstaka verktyg och husgeråd och rester av en fotogenlampa.

Metallskrotet fanns utspritt längs hela östra schaktet men med betydligt större mängder i östra delen nära hörnet. Speciellt ståltråd fanns närmast exklusivt där.

Glas

Glaskross kan närmast delas in i fönsterglas, större gröna och bruna flaskor samt övrigt. Jag antar att de gröna och bruna flaskorna  framförallt är pilsnerflaskor. Det övriga var betydligt mer och hade en förvånansvärd bredd. Smått och stort, tjockt och tunt, mönstrat och med text.

Rester av "pilsnerflaskor" fanns även i den västra delen av det södra schaktet, liksom en del fönsterglas, annars var det en stor koncentration kring hörnet.

Bland det övriga glaset finns hushållsglas som t ex skålar, små tunna flaskor som kan vara medicinflaskor, stora klara flaskor som kan vara Eau de Vie (det finns flera hela sådana inne på logens övervång - "logbotten"), halvstora ornamenterade flaskor som t ex en flaska Salubrin, ett mönstat fat, ett glas på fot o s v.

Porslin 

Det fanns stora mängder krossat porslin både i östra och södra schaktet, men med en tydlig koncentration kring hörnet.

Mycket var bara små fragment. De mesta utan synligt mönster. Det verkar också som att miljön lett till att ytan på porslinet ofta flagat av till mycket sköra skärvor som förstörts helt i den mestadels ganska ovarsamma utgrävningen. 

Vid en slarvig inventering fick jag det till skärvor med tretton olika mönster. Några har jag lyckats identifiera hittills; Svala (1897-1926) och Mås (1916-22) från Rörstrand. Allmoge (1905-1941) från Gustavsberg.

Annars var det delar av koppar, fat, skålar, tallrikar m m.

Övrig keramik

Delar av vad som kan ha varit en kakelugnsbit, en blomkruka med hål i botten, en keramikskål med vacker ljusgrön glasyr på utsidan. Ett par andra hade glacerad insida.

Övrigt

Det fanns även en kluven skalle från en ko e dyl samt ett stort ben. Ju närmare hörnet man kom desto mer uppblandat var skräpet med sten och grus. Så till den grad att man kan undra om de slängts ned tillsammans. Utgrävningen var dock på tok för slarvig för att ge något bra svar på det.

Slutsatser

Vid verksamheter kring logen (kanske bygget men säkert annat också) har spikar och annat böjts och slängts åt sidan. Ibland har man tagit paus med en pilsner och då kan någon flaska ha slängts åt sidan.

Hörnet, där byggnaden är rätt djupt nedgrävd i åsen, har använts som skräphög under någon period. Skräpet är en blandning av typiskt gårdskräp, som ståltråd, glasrutor och spik, och hushållsskräp som trasigt glas och porslin. Att det kastats ned här kan vara för att få det ur vägen så att inte folk och fä trampar runt bland vassa skärvor, men det är mindre bra för byggnaden, så det tyder på ett lite slarvigt och oordnat sinnelag hos invånarna. Jag lyckades inte tidsbestämma skräpet så tydligt så jag vet inte om det var de tidigare invånarna (Rheborgs) eller min farfar och farmor (Mårtenssons) eller båda, fast jag fruktar att farfar var inblandad. Kanske innan farmor kom och fick ordning på honom. :)

Det finns dock inga spår efter något mer intensivt supande kring logen. Som tur är får man väl säga, även om jag får erkänna att det hade varit spännande.

Ja, det här var ju bara på skoj, men det var rätt meditativt trevligt att sitta och peta fram och sortera keramikskärvor o. dyl. och jag fick en del insikter om livet på gården för länge sedan.

Fästing!!!

 I sommar råkade jag se något som jag hade hoppats slippa se på många år än ... ja någonsin. En fästing som kom krypande på benet när jag var ute på ängen och slog. Inte ens en liten nymf utan någon övervintrad rackare. Damn you, Global warming!   :(

Leka bonde

Jag leker bonde. Eller nåja; jag försöker hålla de gamla lägdorna öppna. Nu har de inte blivit slagna på många år. Jag har bara gått över dem med röjsåg då och då för att hålla slyet borta och under några år hade vi hjälp av ett par ponnysar från grannarna Maria och Göran. Nu är de borta igen och på lägdorna växer kundkex, grisblommor, brännässlor och annat mök sig nästan manshögt. Brännässlorna kryper allt högre upp mot huset allteftersom marken lagrar upp mer och mer kväve och det ser allmänt trist ut när det blommat ut. 

Grisblommorna (ok Rallarrosorna) är iofs fina när de blommar.

Vi (jag och Sten framförallt) har slagit lite med lie närmast huset genom åren, men för resten av ängarna krävs något annat. Så i år slog jag till slut till på en kraftig slåtterbalk efter att ha sneglat på den i en sisådär fem år och har nu ägnat mig åt höslåtter. Tyvärr finns det ingen som är intresserad av hö från oss här ute i obygden men jag vill i alla fall samla ihop allt det slagna och frakta bort det. 

Min "häst"

Så hur var det? Det kan kort sammanfattas med svintungt hästjobb. Och mycket frustrerande. Slåtterbalken hade till att börja med grova problem med den massiva grönskan och sedan när det är slaget vill man att det ska torka till litet för att bli lättare att hantera. Men vädret har ju varit som förgjort. Knappt några dagar utan åtminstone lite regn och dessutom fullständigt oförutsägbart. Dagar som SMHI sade skulle vara regnfria och tämligen soliga hade upprepade störskurar och vice versa. Jag led med äldre tiders bönder när jag i ömsom tryckande sol och ett bromsmoln kring huvudet, ömsom i duggregn och med benen prickiga av myggor, försökte räfsa ihop höskörden. Och höet blev allt svartare och allt slemmigare. Fy för den lede! Hade det varit för hundra år sedan så hade jag blivit tvungen att nödslakta boskapen i vinter. Det var en obehaglig tanke som satte lite perspektiv på tillvaron.

Många lass blev det

Ruttet hö ... :P

Skogsbruk á la 1900

 

  Vi kämpar oförtrutet mot skogen som ständigt hotar lägdorna kring huset. Det som började som småsly på gränsen mellan åsens lägdor och myrslåttern ut mot sjön när jag var ung, är nu en stadig mur av välvuxna björkar mellan oss och sjön. Vi jobbar på att öppna upp och glesa ut muren, men oh så långsamt det går. Man vill ju inte bara fälla träd och låta dem ligga, utan de ska fällas i rätt tid, kvistas, kapas upp i hanterliga längder och transporteras upp till gården för lagring fram till våren, då de ska kapas upp i klampar och klyvas. Puh! Jag blir trött bara jag tänker på det. Som tur är har jag tre grabbar som hjälper till. Jag har också en motorsåg, men den undviker de att använda så det blir väldigt mycket såg och yxa. Jag ska inte klaga på det. Bra träning och betydligt trevligare ljud är en motorsåg.

  Transporterna är värst. Jag hade hoppats på fyrhjulingen, som kom tillbaka från service i höstas, men den ville inte starta. Jag tänkte att batteriet hade laddat ur så jag laddade det över natten. Dagen efter var igen det -20°C igen och den vägrade starta igen! :P Hoppas att det bara är kylan. Jag är värdelös på motorer. Så, det blev till att lita på snön och muskelkraft igen. Jag plockade fram en gammal kälke som kanske varit för att forsla ved e dyl och använde den som timmerkälke. Mycket uppför tyvärr, men med lite god hjälp så går det.

Men som sagt, snabbt går det inte. Vi har väl avverkat och kvistat ett tiotal träd och kanske fraktat upp tre eller fyra på ett par dagar. 

Jul Jul knistrande Jul

 

En liten julhälsning från Hälsingeskogarna med lite vackra bilder kring sjön. 

God Jul!

Det lackar mot Jul

 

Det lackar mot Jul och solen klättrar med möda över horisonten. Vi lämnade Uppsala vid +3°C. Vid Bollnäs var det -3°. Vid Järvsö slapp vi äntligen vägsaltet och i Ljusdal fick vi en pizza på Målet. När vi kom fram var det -15°. Idag är det -20°C.

Jag traskar omkring i halvannan decimeter snö och njuter av släpljuset som glittrar i snökristallerna. En tunn isskorpa ovanpå snön, från någon slags regn häromdagen, gör att snön frasar på ett högst tillfredställande sätt när jag rör mig. Ute på isen har räven raskat hit och dit och hos Gösta samlas domherrar, talgoxar och blåmesar, en och annan nötväcka, hackspett och annat flygande skrymt. Ute hos oss ser man däremot inte mycket till liv och rörelse. Kylan nyper i näsan och skrämmer ned allt småknytt under snön. Det enda som rör sig är ett par av de nybyggda vindkraftverken på andra sidan sjön, som vispar runt lite lojt.

Släpljuset framhäver de grovt huggna stockarna på baksidan av bastan. Där kunde man visst fuska lite. Fusk eller inte, det ser rätt snyggt ut. Vällingklockan klingar på håll. Dags att traska hemåt.

Frost

Nätterna är klara och kalla. Frosten lägger sig över fält, tak och bilar. Vattentunnan fryser till och sjön likaså. Någon fjärran solstorm håller spjut över himlen på natten. Fåglarna är tysta. Löven krasar under fötterna när jag strosar runt på tunet. Solen har gått upp och snart har allt tinat men just nu skimrar och lyser världen. Skönhet som förgås. Jag skyndar mig att ta lite bilder.

Snart är det dags att börja räfsa ...

Den fuktdrypande matkällaren

Gården har en fin matkällare. Rymlig och fint murad. Nu var det länge sedan det var fyllt med potatis men eftersom kylskåpet i köket inte varit stort så har det varit ett praktiskt komplement. Ett problem är att den har varit förfärligt fuktig jämnt. D v s så länge som jag har försökt ta ansvar för den. Jag skaffade faktiskt en klimatlogger för att se vad som händer (en billig sak från Clas Ohlssons, men den kan duga för ändamålet) och kunde konstatera att temperaturen i knähöjd sjönk till en grad om vintern och steg till nio i september, men luftfuktigheten låg alltid på daggpunkten. Speciellt på vintrarna så dryper taket av fukt som får allt av trä (speciellt innerdörren) att ruttna och allt av järn att rosta.

Logg från september 2021 till augusti 2022. Se hur den relativa luftfuktigheten (gul linje) är i taket hela tiden.

Innerdörrens ovansida. Notera hur rutten den är och glasullen som min käre far tätade med (inklusive ventilationshålet som sladden går igenom). Glasullen håller fukt och är ständigt drypande våt. Jag bytte ut den mot frigolit i väntan på en mer permanent lösning.

Fukten sätter sig som små isblommor på ytterdörrens insida på vintern.

Farsan gjorde en del försök att komma åt problemet. Till exempel så lade han plast över kullen. Sedan dess har jag kompletterat den gamla plasten med en utrangerad presenning modell större och lagt ett lager kompost över den som det börjat växa i. Jag gjorde också ett hål i plast och presenning på toppen men en slags enkel skorsten för att motverka ansamling av fukt under presenningen. En annan sak som gjordes medan jag var ung och inte tog notis var att takventilationen togs bort. förmodligen hade den gamla ventilationskanalen ruttnat sönder, men jag vet inte. Hålet täpptes i alla fall igen i bägge ändar. 

Något annat som täpptes igen var ventilationen ovanför dörren. Jag kan förstå det - temperaturen är ju lite svängig och har man luftcirkulation till en kall källare på sommaren så borde det bara bli fuktigare. Samtidigt, ventilationen fanns väl där av någon orsak kan man tycka. Efter att ha lite vagt ha funderat på hur jag skulle gå till väga för att återställa ventilationen i ett par år så bestämde jag mig för att sätta dit ett järnrör jag hittat i en gömma och tillverka en "hatt" till den av en plåtburk. Notera att jag inte gjort några efterforskningar av hur det såg ut bakom de lock mina föräldrar satt dit först. Jag visste inte riktigt vad som skulle hända när man tog bort plattan som satt nere i källartaket. Det kanske skulle bli världens ras. Så jag tänkte att det var bäst att ha allt på plats först.

Nå, det var rätt så odramatiskt att ta öppna hålet. En hög med sand och odefinierat bös ramlade ner efter att jag dragit ut den fuktdrypande glasull de proppat in i hålet, men helt hanterbara mängder. En överraskning blev det däremot när jag mätte hur tjockt taket var - 1,5 meter. Det var betydligt mer än vad jag räknat med. Såhär i efterhand kan jag ju tycka att jag borde ha förstått att det borde vara minst en meter tjockt för att komma ned på frostfritt djup, men men - jag tänkte ju inte så mycket innan jag satte igång. Så snabbt tillbaka till ritbordet. Jag hade just fått hem ett lass med impregnerad trall till logbryggan och bestämde mig för att göra en träskorsten. Rätt behandlad borde den kunna klara sig en generation tänker jag.

Skorstenen (eller ventilationsröret) blev 2,1 meter lång, ca 8 cm innermått och 15 cm yttermått. Alla skarvytor tjärades och övriga ytor penslades med roslagsmahogny (tjära, linolja och terpentin). På toppen sitter en fint metallnät för att hålla insekter ute. 

Jag fixade efter bästa förmåga så att den går genom ett hål i presenningen som ligger strax under ytan uppe på källarbacken (lite bökigt att göra i efterhand eftersom presenningen sitter där den sitter, täckt av ett lager jord) och tätade så att det inte ska läcka in en massa vatten där under störtskurar och snösmältning. Skorstenen hålls uppe av en platta av tjock tjärad plywood som ligger ovanpå taket men under presenningen. Jag tänker att jag fixar till ett tak av bockad takplåt vid tillfälle. Nu hanns det inte med bland alla konkurrerande projekt så nu ligger bara en plåt tvärsöver med en stor sten på.  

Tyvärr blev det ingen bild när alla arrangemang var färdiga, men den gamla träramen är ersatt av en platta som en krans, fastskruvar i skorstenen, vilar på. Sedan är presenningen trädd över m h a en lång reva jag var tvungen att skära i den.

Innertaket är rejält skrovligt så för att täta kring ventilen innan jag fyllde igen hålet körde jag in en massa fogskum. En produkt jag aldrig använt förut, så resultatet blev väl lite "speciellt"...

Fogskummet ser ut som en obehaglig monstersvamp som försöker tränga in i källaren.Efter att jag var färdig kom det en störtskur. Jag var nere i källaren och tittade och då sipprade det vatten längs bakväggen (syns som blänk på väggen). Det är möjligt att det alltid varit så, men att jag inte tänkt på det eller glömt bort det. En missräkning hur som helst. Jag tror att jag kanske borde gräva ned dräneringsrör från överkanten av källaren som ju ligger i en sluttning.

Jag tänker mig att jag till att börja med försöker hålla ventilationen öppen under perioder under höst och vår och ser om det påverkar klimatet.

And now over to something completely different ...

Slut på fönsterfixande för ett tag. Vädret lovade kallt och blåsigt men inget regn så dagens projekt blev blåbärsplockning samt att ta emot en ny kyl/frys. 

Vi var upp på Näsberget nära Vandelbäcken. Det är ett fantastiskt blåbärsår. Tyvärr var de på gränsen till omogna. Vi var mest ut på ett hygge och plockade - vi tänkte att mer sol borde ge mognare bär - men det visade sig att de nog var lite mognare inne i skogen. Kanske var det väl kallt ute på hygget.

Vid dammen vid Vandels utlopp

Rester av en kolarkoja

Och så ett snabbt dopp före maten.

Sten övergav oss för vidare färd med Intercity till Uppsala.

Det nya kylskåpet. Jag önskar att jag hade en före/efter-bild, men det gamla skåpet nådde ungefär till hans vänsterhand.

Och sedan anlände syster min och kusin Lina med sin Milton. Men det är en annan historia.