Inte bara härbret fyller jämnt i år. Det finns en annan än anrikare byggnad som hör till gården - men den ligger inte på tomten, så egentligen hör den väl till bolaget. Längre ut på udden ligger nämligen en lada med en lång historia. Jag har alltid fått veta att den var hitflyttad från Hedsjö någongång för länge sedan. Redan i min ungdom tog far min och spikade igen dörren, eftersom det låg gammalt hö i ladan och han inte ville att någon skulle rota runt i det och få sorkfeber eller något än värre. Att det låg kvar hö i ladan fick jag senare veta berodde på att de trodde att det skulle skydda de magnifika golvplankorna. Var de fick den idén ifrån vette sjutton.
Nu låg alltså ladan där, inklämd i hörnet av en allt mer igenväxande lägda, en bit från stigen ut mot udden och såg grå och oansenlig ut.
 |
| Hittar ingen bild från innan jag började fixa med den, men ungefär så här såg den ut, med lite mer gammalt takspån i nederkanten och en igenspikad dörr. |
Jag minns inte vems idé det var, men till slut bröt vi oss in i den för att kolla läget, och vad hittade vi då - förutom en massa ruttet hö? Jo, en massa ristningar och inskriptioner av olika slag. Plötsligt blev ladan något mycket mer än en vacker men anonym och förfallen timmerlada. Den fick en historia.
 |
| Bomärken? |
 |
| 1744 var ordentligt inristat på flera ställen. |
 |
| Men ska det här föreställa 1811, eller är det några streck och en åtta??? |
 |
| Vad hände 1881 tro? |
 |
| Står det 1890 före 1744? |
 |
| Och vad är detta för krumelurer? |
 |
| Det här vet jag i alla fall vad det är. Min farfar skrev in sitt namn ovanför dörren när han kom hit. Notera att det är skrivet med kyrilliska bokstäver. Han hade just tillbringat en tid i Storfurstendömet Finland och ville väl göra sig märkvärdig! |
Bland alla tecken och krumelurer fanns många årtal. 1744 var ordentligt inristat på flera ställen, och man kunde även hitta 1881, 1883, 1890 och 1919, och eventuellt 1811. Om ladan var från 1744 så skulle det betyda att den var från tiden när Hedsjö by grundades. Något annat av årtalen skulle kunna vara när den flyttades till Näset. Jag kände att ladan inte bara kunde stå där och sakta ruttna bort. Det gamla spåntaket var helt förfallet med stora hål överallt, och höet som lämnats i ladan var förvandlat till äckligt gojs där små träd börjat spira! De rejäla golvplankorna som mina föräldrar varit så imponerade av hade börjat förvandlas till jord.
 |
| Taket var riktigt dåligt! |
Så 2008 tog jag mig i kragen, lånade en släpvagn, införskaffade virke, plåt och skruv och satte på ett plåttak. Det var lättare än jag fruktat och lite handräckning från sönerna för att hantera plåtarna var till stor hjälp.
 |
| Nästan klart nu. |
Och i år fyller alltså ladan 260 år. GRATTIS ladan! Hoppas du får uppleva din trehundraårsdag.
