fredag 14 maj 2021

Hälsingland

Ibland har jag funderat på om det inte finns någon bra Hälsinglandslåt. Vi har ju Ack Värmeland du sköna och den fantastiska Jämtlandssången, massor med låtar om Stockholm och en del om Göteborg. Men Hälsingland då? Så kom Thomas Andersson Wij och ställde allt till rätta med sin Hälsingland. Den visan får vara soundtrack till min egen hyllning till mitt lilla hörn av Hälsingland.

 

Om man tittar direkt på YouTube så kan man få fullskärm.
https://youtu.be/bDnN3qMB5M0


söndag 4 april 2021

Ved, små träd och stora

Jag bestämde mig för att fira påsken med att röja upp framför gammelvedbon - ja, förutom att äta, dricka och sova då. Under åren har det lagrats upp en massa vedklampar och hugegn ved av tveksam kvalitet framför den så jag gick igenom alltihop, klöv klamparna och sorterade rasket i fint, användbart och oanvändbart. För att förbättra lagringen av det användbara (men inte fina) så ville jag ha ett par pinnar som inte genast skulle ruttna bort, därför gick jag ut på udden och valde ut en stackars pinning liten tall som stod inklämd bland några andra lika ynkliga olycksbröder. Väl hemburen började jag fundera på hur gammal den var, men det var helt hopplöst att räkna årsringarna. Jag fick ta kameran till hjälp (moderna kameror är ju helt fantastiska jämfört med min ungdoms - jag använder dem ofta som förstoringsglas).



Jag blev lite överraskad när jag insåg att den där pinnen hade börjat växa långt före mig. För omkring 70 år sedan hade den slagit rot. Jag fick faktiskt lite dåligt samvete för att jag så drastiskt hade avslutat dess levnadsbana. Det är lite imponerande ändå att den trots sitt hopplösa läge och usla omständigheter ändå lyckats hålla ut så länge. Jag menar - Jag tänkte att dig kan jag ta. Du ser så ämlig ut att du nog kommer att dö snart ändå. Och så visar det sig att den ämliga uppenbarelsen redan hållit ut längre än jag här i jämmerdalen! 😕 
Man kan jämföra med den rätt kralliga björk som Sten går lös på nedan, som var ca 30 år gammal.






torsdag 7 januari 2021

Nyårsafton kring sjön

Ja, till slut kom det snö med besked. Stackars Solveig fick skotta vägen upp till Gösta vareviga dag. Fast stackars och stackars - det är ju skoj att skotta snö. I varje fall när den är fluffig som på nyårsaftonen. Sursnön i mellandagarna var inget glädjeämne - att skotta alltså. Den var ändå så mycket travligare än det eviga duggregnet nere i Uppsala.. 

Nu har det gått en vecka eftersom jag drabbades av lathet och aldrig slutförde det här inlägget, men det kan ju vara värt att göra det klart ändå.

Jag och Ann gick till Mellansjöbyn och Björn tog en tur runt sjön och vi stötte bägge på både folk och fä på vår väg. Björn stötte på ett gång ungdomar från Ånge ute på sjön, som fiskade och drack hojt och vid sågen var Carina med dotter och Thor ute och rörde på sig. Vi träffade Solveig (som var ute och skottade) och lite annat löst folk som liksom vi var ute och spankulerde på nyårsaftonen och även om solen lyste med sin frånvaro så bara måste vi vara nöjda med vädret som bjöd på ett par minusgrader och fluffig nysnö.


Hos Göran och Maria var bara ponnysarna hemma men borta i Mellansjö var det full fart.  Göran hade kört fast med traktorn vid avfarten mot affären och plogbilen hade stannat för att hjälpa till med sand och ris medan Maria vaktade på trafiken. Det gick inte så värst bra - traktorn lutade mer och mer betänkligt - så till slut tog Göran och spände en vajer tvärs över vägen och drog upp sig med vinschen. Som tur är så är trafiken måttlig och bara en bil kom under manövern.Det går fortfarande att ta sig över spåren när man ska till byn, men de håller på att sätta upp rejäla stängsel, så snart kommer man att vara tvungen att gå omvägen via viadukten. En rejäl omväg för Göran när han ska hälsa på föräldrarna. Grejen är att tågen ska tillåtas köra fortare förbi här om de inte är något "spårspring". 

Stängslet ser rätt trist ut tyvärr. Inget vanligt gunnebostängsel som nästan blir osynligt på håll, utan ett rejält järngaller som ser ut som en mur om man ser det lite från sidan.


Nyårsafton avslutades med bål ute på isen, med ris från två tallar som vi tagit ned vid stranden. Det brann mycket måttligt, men folket på Sågen kom över, inbjudna av Björn, och hlälpte till att elda och skåla för det nya året. Det var skoj! 

Och vid midnatt lättade molntäckeet och månen tittade fram. Ett så gott omen som något för det nya året!


God fortsättning på det nya året, alla.

söndag 22 november 2020

Sol, sommar och bad

Så här i värsta höstmörkret ("mörven" som många av minna vänner kallar det numera) vill jag bara minnas varmare och ljusare tider. Sagt och gjort så har jag samlat ihop lite soliga bilder från sommrar som varit. Varsågod, här följer lite oförblommerad sommarporr!


















Snart är det sommar igen! Och snart är coronaeländet över! Vi ses!




måndag 26 oktober 2020

Stänga huset

Innan snön kommer är det bra om man lyckats räfsa alla löv. Vi har ganska många löv att räfsa. Gott om björk på tomten. Och rönn och lönn och till och med en ek. Vi tog alltså en långhelg och åkte upp i mitten av oktober för att räfsa, städa upp och stänga huset för vintern (stäng av vattnet, ställa in extra element i köket och så). När vi ändå var i farten gjorde vi lite avverkningar och om man avverkar så får man elda också.

Avverkningar

Jag bestämmer mig för att lägga lite tid på att få bort träd som invaderat ängarna. Först och främst bort mot smedjan.


Herr Tall uppskattar inte projektet.

En stor björk och en tall ute på ängen var bortåt förtio år gamla medan ett par mindre tallar framför smedjan var 31 och 33 år gamla. Jag röjer också en trädfri gata ut mot sjön väster om gården, ute på de gamla myrängarna och tar ned ett par granar bortanför logen där ängen svänger iväg.

Träd som står öppet får yviga grenverk. Bara en av tallarnas grenar räckte till en rejäl brasa.

Dagen efter - Björn vaktar elden som en gammal buddistmunk,

Smått och gott

En stilla höstdag.

Hur många sorters svamp växer det här då?

Lite väl optimistisk framfart med fyrhjulingen av Ulf. Men ett par rejäla hävstänger räddade situationen.

Ann lärde sig köra röjsåg för att röja bort hallonsnåren kring resterna av den gamla ängsladan.

Första snön

På söndagen var världen plötsligt vit. Som tur var hade vi hunnit räfsa det som skulle räfsas så vi kunde njuta av lanskapets nya skrud.

Ännu en fin höstdag


Ann far ut och luftar Bettan.

Snön underlättade nygmmal timmertransport med fyrhjuling och en gammal vedkälke som Rune tillverkat en gång i tiden. Det var för sånt här som jag skaffade fyrhjulingen, men vi behöver nog uppgradera lastmöjligheterna för att göra det lite rationellare.


Naturligtvis grillade vi. Korvarna blev helt obscent uppfläkta. Som något slags ailien-yngel eller gigantiska larver.

Ur gömmorna

En gammal sliten kniv i farfars gömmor.

Jag var nyfiken på en sliten gammal kniv som legat och skräpat i verktygslådan i köket i alla tider. För att få tips om dess historia så lade jag upp bilden på en sajt för knivintresserade. Det är skoj med forum där folk kan sina saker. Jag fick veta att den är finskproducerad mellan 1925 och 1930. Bladen var industritillverkade, sen gjordes handtag och slidor av hantverkare. Kul att veta, men jag hade nog hoppats att den var lite äldre. Till exempel från farfars äventyr i Finland 1916.


Ha det gott!






torsdag 22 oktober 2020

Skördetid

 

Lite försenat kommer här en kort rapport om skörden 2020. Den 4:e och 5:e september slutavverkade vi trädgårdslandet. Vi fick en hygglig potatisskörd och höstpotatisarna var betydligt friskae än sommarpotatisarna som var förskräckligt maskstugna. Moröttererna var fina och betydligt fler än på bilden. Det är skojigt med många färger, men åtminstone för mig smakar de likadant och de klassiska är ju faktiskt snyggast. Vi hade även rädisor, men de var helt misslyckade, och så ruccola som var bra om än lite angripen av larver.


Efter skörden passade vi på att bryta ny mark - d v s utvidga potatislandet lite mer. Och plantera lite smulgubbar i överkanten.



Jag klättrade också, med viss möda, upp i contortatallen där falkarna hade sitt bo i somras, för att se hur boet egentligen såg ut. Underifrån såg det lite ut som ett skatbo (innan de hunnit bygga upp det på höjden). Uppifrån var det förvånansvärt platt. Inte tillstymmelsen till kanter - nästan så att det var högst på mitten. Men det var väldigt trångt att komma åt, så jag kunde inte studera det närmare.






- SLUT -


torsdag 20 augusti 2020

Sommaren 2020 - en liten summering

Så hur var sommaren 2020 på Näset? Regnig får man väl säga. Kom dit den 10/7 och for hemåt den 30/7 och under den tiden hade vi kanske tre dagar helt utan regn. Omväxlande skulle man också kunna säga (om vädret), för under samma tid hade vi väl ungefär tre dagar utan sol också. Första dagarna var det kallt som attan också. 12-16 på dagarna och ett par tre grader på nätterna.






Liten varning: Jag skulle tro att det här inlägget inte är så intressant för den utomstående som eventuellt råkat irra sig in, för det är mest tänkt som en minnesbok för mig själv. Men för all del, står ni ut så vassego!

Potatisen verkar ha mått utmärkt i detta väder. Hälften var en snabbväxande sort (Rocket?) och den delen plundrade vi innan vi for hem. Det var rejäla knölar. Vissa stora som bakpotatisar. Inte så aromatiska och många hade vuxit för snabbt så att de hade spruckit. Inte så mycket sjukdom eller mask i alla fall. Något annat som mått alldeles förträffligt var rabarbern som var snudd på manshög.


Det var lite oklart hur det var med blåbär där. Nedifrån Uppsala fick vi rapporter om ett fantastiskt blåbärsår, men här hann de inte riktigt mogna medan vi var här. Jag såg inte jättemycket blåbär i markerna. Däremot fick den samlade klanen ihop ca 15 liter hjortron, vilket är riktigt bra för att vara oss. Själv var jag kvar på gården och höll på med mitt projekt.

Årets projekt för min del blev staketet. Det har sett för sorgligt ut länge nu och jag har fått skjuta upp arbetet med det eftersom jag inte har lyckats hitta längsgående reglar i någon lämplig dimension (har varit 3" x 1,5" och 4,5 till 5 meter långa). I midsommars insåg jag att 150mm x 33mm impregnerad trall fanns i tillräckligt långa längder och funkade rätt bra i dimensionen om man kapar dem på längden med vinklat blad (så att de lutar lite på ovansidan). Tyvärr hade jag inte koll på längderna när jag shoppade loss på ByggMax i Ljusdal, så jag köpte för korta längder. Nu köpte jag lite 4,8 och en 5,2 i det nu alldeles urplockade sortimentet. Vid midsommar fanns det massor av fina plankor i alla längder. Nu vad de flesta av de som var kvar skeva eller skadade.

Med det jag hade hann jag fixa tre 4,5 m sektioner mot infarten. Det ser ju betydligt trevligare ut än innan. Ett litet orosmoln är att metallfästena till de betongplintar jag skaffat är lite för veka. De måste nog kompletteras med någon slags extra stöd för varje eller varannan sektion. Här på den övre delen av staketet har jag i alla fall kunnat använda eken som stöd. Jag är också lite fundersam kring målningen. Tidigare har staketet varit målat i falurött och det är väl tanken att det ska vara även i fortsättningen. Fast jag tänker måla alla ovansidor med oljefärg, för man ser att speciellt stolpar och reglar tagit mycket stryk av fukt uppifrån. Frågan är då hur jag ska göra med impregnerade reglar. Slamfärg borde ju inte funka så bra på något som både är hyvlat och impregnerat (inte för att jag provat). Antingen målar jag dem helt och hållet med oljefärg (som kommer att sticka av i nyans och blankhet) eller så provar jag med falurött efter att ha låtit dem vara omålade en vinter, så att de blir lite väderbitna.



Det togs också krafttag med att piffa upp i trädgården och runt huset.  Ann och Ulf gick ihop och planerade. Det mest uppenbara var en ett fint stånd med perenner som fick ersätta en av ölandstokarna som Ingrid planterade. Det blev mycket snyggt!

Djurlivet har varit trevligt. Trots det fuktiga vädret har inte myggen varit någon större plåga. Förmodligen väl kallt för dem i början och torkan innan vi kom spelade väl också in. Tornfalkar häckade i contortatallen alldeles vid stallet och vi kunde följa hur de fyra ungarna blev flygfärdiga och satte sig på olika ställen runt gården och skrek på mat. En häger (eller ett par) höll till på andra sidan sjön, det har jag aldrig sett förr. 



Ponnysarna fortsätter att jobba på med att hålla ängen öppen, men de är lite dåliga på att äta sånt som är vårsmält - som t ex sly - så jag fick ta en eftermiddag och röja bort allt som vuxit upp de senaste två tre åren runtom i hagarna. Efterröjde också sånt som röjts tidigare borta vid smedjan, nedanför hagen och bortanför logen. Sammanlagt blev det kanske en full arbetsdag med röjsåg. Gick också med trimmer och lie i och ovanför hagen.

Fyrhjulingen fick göra lite nytta för första gången. Vi lät den dra hem en vindfälld stock från bortanför lillstugan. Fick tillverka en liten improviserad kärra för ändamålet och käran var så effektiv så för ett par andra stockar struntade vi i fyrhjulingen.



För att få riktigt bra nytta av ATVn så behöver vi en eller ett par vagnar. En för att frakta slaget hö och ris och en för stockar. Funderar på om jag kan bygga om ett gammalt takräcke till en hövagn.

Vi lyckades vara uppe allihopa samtidigt. Det blir svårare och svårare när ungdomarna skaffar egna liv, men i år gick det även om det bara var sisådär tre dagar som alla var samlade.

Inte så många oväntade besök i år, men kusin Karin och hennes karl, Hans Murmäster, kom förbi. Det var skoj.  Sen fick vi besök av ett litet motorcykelgäng som var på väg från Sollefteå till Dalarna och letade efter något ställe att komma ned till sjön för en kopp kaffe. Det kom också ett par killar i bil och letade efer något ställe där man kunde köra ned en båttrailer i vattnet, men dem kunde vi tyvärr inte hjälpa.


De busiga ponnysarna kom också på oväntat besök i trädgårdslandet och ville inte tillbaka till hagen med mindre än att matte kom och lockade med morot.

Vi gjorde utflykter till Enåsengruvan och Åttadammen (som var en trevlig överraskning) och en långtur till Lyckseletrakten som blev extra dramatisk för att bilen bestämde sig för att ge upp. 

Jag kan ju också nämna att Ann gjorde ett försök att cykla upp. D v s hennes målsättning var att komma till Ljusdal och hon lyckades i alla fall nästan ta sig fram till Järvsö. Sen började klockan närma sig 22 och hon ringde efter assistans. D v s jag och Sten som fördrev tiden med sight seeing kring Ljusdal.



Ja, det var sommaren 2020. Inte så mycket bad men trevligt ändå. Vi kommer åter i höst och tar upp resten av potatisarna.