Gården har inte haft något vårdträd sedan gammalt, även om vissa träd har betytt mer än andra, men det finns ett träd som nog får sägas ha blivit gårdens vårdträd under min tid. Det är den präktiga dubbelbjörken på vedbacken. Den är inte jättegammal - björkar blir ju inte det - men den måste vara en bra bit över 100 år och det är ganska aktningsvärt för en björk.
Så här såg trädet ut på 50-talet. Präktigt redan då. Notera de vita grenarna och jämför med bilden ovan.
Dess långa grenar sträcker ut sig över alla tak kring vedbacken och om någon av de där jättegrenarna knäcks kan den ha sönder en hel del. Men trädet har varit oförskämt piggt i alla år, med vit fin bark och tätt lövverk. Det har säkert gillat att slippa all konkurrens där på vedbacken.
Men ack! På senare år har man märkt att det börjar åldras. Skägglav gör grenarna mörka och knöliga och lövverket är lite glesare. Röta har väl börjat krypa in i stommen från avbrutna grenar och dylikt och jag har börjat fundera på om det finns något sätt, ens för en expert, att ta ned trädet utan att ha sönder något hus samtidigt. En sån där rysk jättehelikopter kanske, som flyger bort med det.
Men men ... vi gillar ju trädet! 💗
I år tog jag mig tid att klättra upp i trädstackarn för att försöka inspektera. Kan man bromsa åldrandet? Efter ett par "stegincidenter" så känner jag mig inte helt trygg på de där höjderna, men trädet är rätt stegvänligt som tur är. Fast väldigt högt! 😬
Väl uppe i trädet så kunde jag se flera sådana här öppningar, där döda grenar skapat öppningar in i trädet som trädet inte förmått valla igen. Innanför är det bara en blöt sörja av ruttet trä och annat bös. 😨
I grenklykan alldeles vid stegens slut så var det ett stort hål riktat uppåt. Som gjort för att fånga upp all regn och snö och fallande skräp. Jag försökte rensa ur det och kunde sticka ned nästan hela armen när jag skopade upp litervis med sörja.
Men sedan då? Cement hällde man i gamla ihåliga träd förr i alla fall. Jag tror man slutat med det, men det har definitivt en bevarande inverkan på trä. Håller lagom fuktighet och släpper inte in så mycket syre. Nu tänker jag inte pröva det i första taget, men jag antar att det skulle vara bra att hålla värsta blötan borta. Att sätta någon slags tak över hålet t ex. Men jösses så besvärligt. Allt är så oregelbundet, med trånga vinklar och vrår. Till sist kommer jag att tänka på näver. Det har vi ju rätt gott om, det är mjukt och följsamt om det inte är för gammalt och tjockt och det tål en hel del väder och vind. Nu var vårt förråd av just mjuk och följsam näver mycket litet visade det sig och jag hade inte mycket tid på mig innan vi skulle åka härifrån. Under lite kamp mot klockan hittar jag till slut ett par bitar som kan fungera och spikar fast dem som en ränna över klykan. Det blev faktiskt bättre än jag trott och med en liten öppning under så att någon småfågel kan bygga bo där under. I höst får jag se om det stått rycken igenom alla blåsväder. Och så hinner jag kanske behandla ett par hål till.
Så nu har jag vårdat vårdträdet. Jag antar att det inte gör någon större nytta i det långa loppet, men det känns bra i alla fall på något vis.
