Skogsbruk á la 1900

 

  Vi kämpar oförtrutet mot skogen som ständigt hotar lägdorna kring huset. Det som började som småsly på gränsen mellan åsens lägdor och myrslåttern ut mot sjön när jag var ung, är nu en stadig mur av välvuxna björkar mellan oss och sjön. Vi jobbar på att öppna upp och glesa ut muren, men oh så långsamt det går. Man vill ju inte bara fälla träd och låta dem ligga, utan de ska fällas i rätt tid, kvistas, kapas upp i hanterliga längder och transporteras upp till gården för lagring fram till våren, då de ska kapas upp i klampar och klyvas. Puh! Jag blir trött bara jag tänker på det. Som tur är har jag tre grabbar som hjälper till. Jag har också en motorsåg, men den undviker de att använda så det blir väldigt mycket såg och yxa. Jag ska inte klaga på det. Bra träning och betydligt trevligare ljud är en motorsåg.

  Transporterna är värst. Jag hade hoppats på fyrhjulingen, som kom tillbaka från service i höstas, men den ville inte starta. Jag tänkte att batteriet hade laddat ur så jag laddade det över natten. Dagen efter var igen det -20°C igen och den vägrade starta igen! :P Hoppas att det bara är kylan. Jag är värdelös på motorer. Så, det blev till att lita på snön och muskelkraft igen. Jag plockade fram en gammal kälke som kanske varit för att forsla ved e dyl och använde den som timmerkälke. Mycket uppför tyvärr, men med lite god hjälp så går det.

Men som sagt, snabbt går det inte. Vi har väl avverkat och kvistat ett tiotal träd och kanske fraktat upp tre eller fyra på ett par dagar. 

Jul Jul knistrande Jul

 

En liten julhälsning från Hälsingeskogarna med lite vackra bilder kring sjön. 

God Jul!

Det lackar mot Jul

 

Det lackar mot Jul och solen klättrar med möda över horisonten. Vi lämnade Uppsala vid +3°C. Vid Bollnäs var det -3°. Vid Järvsö slapp vi äntligen vägsaltet och i Ljusdal fick vi en pizza på Målet. När vi kom fram var det -15°. Idag är det -20°C.

Jag traskar omkring i halvannan decimeter snö och njuter av släpljuset som glittrar i snökristallerna. En tunn isskorpa ovanpå snön, från någon slags regn häromdagen, gör att snön frasar på ett högst tillfredställande sätt när jag rör mig. Ute på isen har räven raskat hit och dit och hos Gösta samlas domherrar, talgoxar och blåmesar, en och annan nötväcka, hackspett och annat flygande skrymt. Ute hos oss ser man däremot inte mycket till liv och rörelse. Kylan nyper i näsan och skrämmer ned allt småknytt under snön. Det enda som rör sig är ett par av de nybyggda vindkraftverken på andra sidan sjön, som vispar runt lite lojt.

Släpljuset framhäver de grovt huggna stockarna på baksidan av bastan. Där kunde man visst fuska lite. Fusk eller inte, det ser rätt snyggt ut. Vällingklockan klingar på håll. Dags att traska hemåt.

Frost

Nätterna är klara och kalla. Frosten lägger sig över fält, tak och bilar. Vattentunnan fryser till och sjön likaså. Någon fjärran solstorm håller spjut över himlen på natten. Fåglarna är tysta. Löven krasar under fötterna när jag strosar runt på tunet. Solen har gått upp och snart har allt tinat men just nu skimrar och lyser världen. Skönhet som förgås. Jag skyndar mig att ta lite bilder.

Snart är det dags att börja räfsa ...

Den fuktdrypande matkällaren

Gården har en fin matkällare. Rymlig och fint murad. Nu var det länge sedan det var fyllt med potatis men eftersom kylskåpet i köket inte varit stort så har det varit ett praktiskt komplement. Ett problem är att den har varit förfärligt fuktig jämnt. D v s så länge som jag har försökt ta ansvar för den. Jag skaffade faktiskt en klimatlogger för att se vad som händer (en billig sak från Clas Ohlssons, men den kan duga för ändamålet) och kunde konstatera att temperaturen i knähöjd sjönk till en grad om vintern och steg till nio i september, men luftfuktigheten låg alltid på daggpunkten. Speciellt på vintrarna så dryper taket av fukt som får allt av trä (speciellt innerdörren) att ruttna och allt av järn att rosta.

Logg från september 2021 till augusti 2022. Se hur den relativa luftfuktigheten (gul linje) är i taket hela tiden.

Innerdörrens ovansida. Notera hur rutten den är och glasullen som min käre far tätade med (inklusive ventilationshålet som sladden går igenom). Glasullen håller fukt och är ständigt drypande våt. Jag bytte ut den mot frigolit i väntan på en mer permanent lösning.

Fukten sätter sig som små isblommor på ytterdörrens insida på vintern.

Farsan gjorde en del försök att komma åt problemet. Till exempel så lade han plast över kullen. Sedan dess har jag kompletterat den gamla plasten med en utrangerad presenning modell större och lagt ett lager kompost över den som det börjat växa i. Jag gjorde också ett hål i plast och presenning på toppen men en slags enkel skorsten för att motverka ansamling av fukt under presenningen. En annan sak som gjordes medan jag var ung och inte tog notis var att takventilationen togs bort. förmodligen hade den gamla ventilationskanalen ruttnat sönder, men jag vet inte. Hålet täpptes i alla fall igen i bägge ändar. 

Något annat som täpptes igen var ventilationen ovanför dörren. Jag kan förstå det - temperaturen är ju lite svängig och har man luftcirkulation till en kall källare på sommaren så borde det bara bli fuktigare. Samtidigt, ventilationen fanns väl där av någon orsak kan man tycka. Efter att ha lite vagt ha funderat på hur jag skulle gå till väga för att återställa ventilationen i ett par år så bestämde jag mig för att sätta dit ett järnrör jag hittat i en gömma och tillverka en "hatt" till den av en plåtburk. Notera att jag inte gjort några efterforskningar av hur det såg ut bakom de lock mina föräldrar satt dit först. Jag visste inte riktigt vad som skulle hända när man tog bort plattan som satt nere i källartaket. Det kanske skulle bli världens ras. Så jag tänkte att det var bäst att ha allt på plats först.

Nå, det var rätt så odramatiskt att ta öppna hålet. En hög med sand och odefinierat bös ramlade ner efter att jag dragit ut den fuktdrypande glasull de proppat in i hålet, men helt hanterbara mängder. En överraskning blev det däremot när jag mätte hur tjockt taket var - 1,5 meter. Det var betydligt mer än vad jag räknat med. Såhär i efterhand kan jag ju tycka att jag borde ha förstått att det borde vara minst en meter tjockt för att komma ned på frostfritt djup, men men - jag tänkte ju inte så mycket innan jag satte igång. Så snabbt tillbaka till ritbordet. Jag hade just fått hem ett lass med impregnerad trall till logbryggan och bestämde mig för att göra en träskorsten. Rätt behandlad borde den kunna klara sig en generation tänker jag.

Skorstenen (eller ventilationsröret) blev 2,1 meter lång, ca 8 cm innermått och 15 cm yttermått. Alla skarvytor tjärades och övriga ytor penslades med roslagsmahogny (tjära, linolja och terpentin). På toppen sitter en fint metallnät för att hålla insekter ute. 

Jag fixade efter bästa förmåga så att den går genom ett hål i presenningen som ligger strax under ytan uppe på källarbacken (lite bökigt att göra i efterhand eftersom presenningen sitter där den sitter, täckt av ett lager jord) och tätade så att det inte ska läcka in en massa vatten där under störtskurar och snösmältning. Skorstenen hålls uppe av en platta av tjock tjärad plywood som ligger ovanpå taket men under presenningen. Jag tänker att jag fixar till ett tak av bockad takplåt vid tillfälle. Nu hanns det inte med bland alla konkurrerande projekt så nu ligger bara en plåt tvärsöver med en stor sten på.  

Tyvärr blev det ingen bild när alla arrangemang var färdiga, men den gamla träramen är ersatt av en platta som en krans, fastskruvar i skorstenen, vilar på. Sedan är presenningen trädd över m h a en lång reva jag var tvungen att skära i den.

Innertaket är rejält skrovligt så för att täta kring ventilen innan jag fyllde igen hålet körde jag in en massa fogskum. En produkt jag aldrig använt förut, så resultatet blev väl lite "speciellt"...

Fogskummet ser ut som en obehaglig monstersvamp som försöker tränga in i källaren.Efter att jag var färdig kom det en störtskur. Jag var nere i källaren och tittade och då sipprade det vatten längs bakväggen (syns som blänk på väggen). Det är möjligt att det alltid varit så, men att jag inte tänkt på det eller glömt bort det. En missräkning hur som helst. Jag tror att jag kanske borde gräva ned dräneringsrör från överkanten av källaren som ju ligger i en sluttning.

Jag tänker mig att jag till att börja med försöker hålla ventilationen öppen under perioder under höst och vår och ser om det påverkar klimatet.

And now over to something completely different ...

Slut på fönsterfixande för ett tag. Vädret lovade kallt och blåsigt men inget regn så dagens projekt blev blåbärsplockning samt att ta emot en ny kyl/frys. 

Vi var upp på Näsberget nära Vandelbäcken. Det är ett fantastiskt blåbärsår. Tyvärr var de på gränsen till omogna. Vi var mest ut på ett hygge och plockade - vi tänkte att mer sol borde ge mognare bär - men det visade sig att de nog var lite mognare inne i skogen. Kanske var det väl kallt ute på hygget.

Vid dammen vid Vandels utlopp

Rester av en kolarkoja

Och så ett snabbt dopp före maten.

Sten övergav oss för vidare färd med Intercity till Uppsala.

Det nya kylskåpet. Jag önskar att jag hade en före/efter-bild, men det gamla skåpet nådde ungefär till hans vänsterhand.

Och sedan anlände syster min och kusin Lina med sin Milton. Men det är en annan historia.

Fönsterfix; del fyra

 Så var det dags att blanda färg. Klart skojigt men lite skitigt. Testar guldockra med ca 25% zinkvitt på fönsterbågarna och titanoxid med en skvätt grön umbra på karmarna (10/1).

Färgen är både lättarbetad och dryg men den har ett stort problem Den torkar ju aldrig. Fortfarande efter tre dygn så är den fläckvis blöt.

Ett av glasen var ju trasigt och det var dags att försöka göra ett nytt. Jag övar på att få bra brottanvisningar på lite skräpglas och tycker jag får till det bra. Bara jag håller ritsaren i rätt vinkel och drar med kraft och självförtroende.

Men när jag ska dra 50 cm med linjal så funkar det förstås inte. Oklart om det var vinkeln, kraften eller självförtroendet som fallerade men havvägs så drar brottet iväg från linjen. 

Här försöker jag reparera skadan. Det går sådär, men faktiskt bra nog.

Ängslig för att glaset inte skulle passa in i det något oregelbundna hålet tog jag till lite väl stor marginal men det var ju lite turligt med tanke på missödet vid tillskärningen.

Så till slut är båda bågarna målade och kittade. Det tog åtskilliga fler dagar än vad jag hoppats (av olika orsaker) och de ska målas ett varv till men nu får de åka upp för nu kommer regnen.

Halvbra foto, men såhär blev det. Jag tror jag ska lite ljusare karmar när jag fortsätter och så vill jag nog ha en lite mer dämpad beige ton på fönsterbågarna eftersom det var vad boningshuset verkar ha haft förr.

Fönsterfix; del tre

I sitt lite avsides läge så har jag det här fönstret som försöksobjekt. Jag tänkte t ex prova att blanda egen förg med linolja och pigment (beställda från PaintPro.se). Jag ska testa med guldockra bågar och ljusgrå foder,

Det finns en del intressanta egenheter hos det här fönstret. Man märker att folk har joxat med det genom tiderna. Dels har vi då den igenspikade hönsluckan som inte lär ha funnits där från början eftersom man verkar ha sågat av fönsterbågen. 

Sedan har man murat igen undre hälften bakom ytterfönstret med vad som verkar vara bitar av timmer från någon knuttimring och ovanför har man satt in ett innerfönster som är en tvårutors båge, men som man lagt ned.

Det är lite svårt att se på bilden eftersom man spikat en ribba horisontellt framför innerfönstret, Kanske för att hålla det på plats.

Parallellt så började Ulf fundera på möjligheten att renovera den gamla rampen där på baksidan. Inte så mycket fråga om att renovera i o f s, bygga nytt är vad som gäller i så fall. Han började med att gräva ut den lilla kulle som var kvar av jorddelen av rampen för att se om den skulle gå att bygga om. Den visade sig bestå av en blandning av större rullstenar från åsen, några trasiga tegelstenar och ett gäng oregelbundna skrovliga stenar av oklart ursprung. Jag kan tänka mig att det är rester från när man högg till grundstenarna till ladugården.

Han gjorde några fruktlösa försök att kallmura en bättre ramp av stenarna, men det funkade inget vidare så det får väl fortsätta vara en amorf hög.

Fixar med riktigt uschliga fönster; del två

Så fönstret är isärplockat i sina beståndsdelar; karm, fönsterbågar och fönsterrutor. Jag skulle väl kunna plocka isär fönsterbågarna också, men jag tror inte att det skulle tillföra så mycket. Jag har varken tid, verktyg eller kompetens till att börja byta ut delar.

Så då är det dags att ge sig på fönsterbågarna enligt konstens alla regler:

1. Skrapa bort all gammal färg
Jag tittar efter - ser jag någon gammal färg? Nope, så här långt går det ju bra.

2. Ta bort grånat och ankommet trä
No kidding? Gör jag det så har jag inga fönsterbågar kvar. 😆
Nåväl, jag skrapar i alla fall bort det som jag kan plocka sönder med händerna.

3. Olja in oskyddat trä
Det här är tillfredsställande. Man lägger på flödigt med olja och ser hur det sugs in och försvinner som att det aldrig funnits där. Smått meditativt, jag kan hålla på med det hur länge som helst ... Hur länge som helst? Njae, efter tiotalet repetitioner börjar det faktiskt förlora sin charm. Hur mycket linolja ryms det i det stackars träet egentligen?

Efter ett otal strykningar och mer än en liter linolja (!) börjar träet faktiskt nästan vara mättat - på vissa avsnitt i alla fall. Och på insidan har det antagit en tilltalande mahognyartad färg. 

Vi tog en tur till Ånge och jag besökte den trevlige glasmästaren där för att köpa glas till den trasiga rutan och för att ha ett reservförråd. Jag beställde tre skivor uppskurna i 50 x 80 cm och gav mig av på andra ärenden medan han fixade ordern. När jag kom tillbaka hade han två tjocka paket redo åt mig. Vart och ett med tolv skivor! 😕 Ett fånigt missförstånd. Jag ville ha tre skivor 50 x 80 och han tolkade det som att jag ville ha tre av hans stora 200 x 80 skivor uppskurna. Men han hade inga problem med att behålla det jag inte ville ha och det var ju schysst. Jag berättade också om mina tidigare problem att skära glas och han visade hur enkelt det var. Jag fick prova och det var mycket riktigt hur enkelt som helst. Förmodligen är det väl glasskärarna på gården som är dåliga. Min släkt har inte direkt gjort sig känd för att köpa kvalitetsgrejor.

När vi nu var i Ånge måste vi förstås besöka den utmärkta boklådan också. (trivia: Ånge har betydligt fler bokhandlare på capita än lärdomsstaden Uppsala)

Annars saknas för all del mycket i Ånge, men stiliga bilar har de.

Fixar med riktigt uschliga fönster; del ett.

I midsomras hastade jag alltså över ladugårdens två gavelfönster. I allt väsentligt så tog jag ut bågarna ur karmarna, gjorde rent, ojade mig över hur murket det var i nederändan, dränkte allt i linolja, kittade om, grundmålade med vit lösningsmedelsburen alkydoljefärg och satte ihop allt igen.

Nu var det så dags för fönstret på baksidan och den här gången tänkte jag vara lite ordentligare. Jag hade ingen koll på konditionen. Det sitter för högt för att enkelt studeras utifrån och på insidan byggde farsan en hylla för länge sedan så att man bara ser överdelen. Jag antog dock att fönstret inte hade fått någon kärlek att tala om de senaste 50 åren i alla fall.

En ruta var trasig och en är som ni ser igenspikad. Jag tänkte lite slarvigt att den delen var väl räddningslöst förlorad någon gång så att man ersatte den med brädor, men när jag tittade närmare på saken så såg jag två gångjärn där och kom ihåg att man hade haft höns inne i ladugården en gång i tiden. De hade haft en lucka där, där de kunde gå ut och in.

Nåväl, jag monterade loss bågarna på ytterfönstret (det är dubla fönster i ladugården). Det var inte det lättaste. Först noterade jag att ena delen satt med hästskosöm - inget problem med det, men det känns ovanligt. Problematiskt var däremot att förutom de invikta spikarna och hästskosömmen hade man dessutom dragit ett par kraftiga spikar tvärs igenom fönsterbågen ... varför i allsindar? 

Notera gångjärnen

Hästskosöm!

Spik snett in från sidan

Hur ska man få ut den här då?

De där islagna spikarna var inte lätta att hantera. Rejält fastrostade i det tämligen murkna trävirket. På något vis gick det i alla fall.

Skicket var inte fullt så illa som jag fruktat. Karmunderstycket, som var riktigt dåligt på gavelfönstrena, verkar ha blivit tjärat någon gång och eftersom fönstret vetter mot norr har inte solen gått så hårt mot det. Men men, underdelen av den högra bågen (den fullstora) var inte vacker att se. Väldigt murken var den.

En ruta var som sagt trasig. Någon hade gjort en provisorisk reparation genom att stoppa in en mindre ruta bakom och staga upp med en bit list, Jag anar farsans man tager vad man haver snabbfix här. :)

 

Så försiktigt bort med det gamla kittet så gott det gick och motera ut rutorna. Ser efter om vi har några passande på lagar - efter en del letande (det finns många ställen några glasrutor kan gömma sig här på gården) så hittade en av sönerna glasförrådet. 

Till min förvåning visade sig det här fönstret ha de största rutorna på hela gården och ingen ruta i förrådet var i närheten av rätt storlek. Jag funderar på om jag ska flytta upp rutan nedanför och sätta igen den med en bit plywood. Den syns ju ändå inte inifrån, Nå, det får jag sova på. I morgon fortsätter projektet.