Fixar med riktigt uschliga fönster; del två

Så fönstret är isärplockat i sina beståndsdelar; karm, fönsterbågar och fönsterrutor. Jag skulle väl kunna plocka isär fönsterbågarna också, men jag tror inte att det skulle tillföra så mycket. Jag har varken tid, verktyg eller kompetens till att börja byta ut delar.

Så då är det dags att ge sig på fönsterbågarna enligt konstens alla regler:

1. Skrapa bort all gammal färg
Jag tittar efter - ser jag någon gammal färg? Nope, så här långt går det ju bra.

2. Ta bort grånat och ankommet trä
No kidding? Gör jag det så har jag inga fönsterbågar kvar. 😆
Nåväl, jag skrapar i alla fall bort det som jag kan plocka sönder med händerna.

3. Olja in oskyddat trä
Det här är tillfredsställande. Man lägger på flödigt med olja och ser hur det sugs in och försvinner som att det aldrig funnits där. Smått meditativt, jag kan hålla på med det hur länge som helst ... Hur länge som helst? Njae, efter tiotalet repetitioner börjar det faktiskt förlora sin charm. Hur mycket linolja ryms det i det stackars träet egentligen?

Efter ett otal strykningar och mer än en liter linolja (!) börjar träet faktiskt nästan vara mättat - på vissa avsnitt i alla fall. Och på insidan har det antagit en tilltalande mahognyartad färg. 

Vi tog en tur till Ånge och jag besökte den trevlige glasmästaren där för att köpa glas till den trasiga rutan och för att ha ett reservförråd. Jag beställde tre skivor uppskurna i 50 x 80 cm och gav mig av på andra ärenden medan han fixade ordern. När jag kom tillbaka hade han två tjocka paket redo åt mig. Vart och ett med tolv skivor! 😕 Ett fånigt missförstånd. Jag ville ha tre skivor 50 x 80 och han tolkade det som att jag ville ha tre av hans stora 200 x 80 skivor uppskurna. Men han hade inga problem med att behålla det jag inte ville ha och det var ju schysst. Jag berättade också om mina tidigare problem att skära glas och han visade hur enkelt det var. Jag fick prova och det var mycket riktigt hur enkelt som helst. Förmodligen är det väl glasskärarna på gården som är dåliga. Min släkt har inte direkt gjort sig känd för att köpa kvalitetsgrejor.

När vi nu var i Ånge måste vi förstås besöka den utmärkta boklådan också. (trivia: Ånge har betydligt fler bokhandlare på capita än lärdomsstaden Uppsala)

Annars saknas för all del mycket i Ånge, men stiliga bilar har de.