tisdag 31 juli 2012

Gammelvébon

Tog en långhelg på Näset under Kristihim, tillsammans med syrrans familj och mor Ingrid. Slamsprutan hade kommit och Arnessons hade ställt in den hos oss. Snällt! Men det är halvdant väder så målningen får vänta.

Projektet för helgen får bli att se efter hur golv och bottenstockar mår i gammelvedbon. Gammelvedbon är tillsammans med häbret de äldsta husen på gården. Häbret har väl alltid varit häbre, men vebon har en historia. Från början hade den takås, men sedan har man byggt på väggen på ena sidan så att den fått snedtak. Och så har man höjt dörren (och den är ändå inte hög). Den har också haft fönster på baksidan en gång. Man har numrerat stockarna med inristade streck. Jag tolkar det som att det har blivit flyttat någon gång och fantiserar om att det kanske var gårdens första boningshus för sådär 200 år sedan.



Större delen av vebon är föga överraskande fylld med ved. Det är inte så stor omsättning nuförtiden (när inte Dagmar varit på besök) och det här är bara en av tre vedbodar på gården! Innanför dörren är det ett tjockt lager av bark, träspån och damm av alla de slag. Inget golv i sikte. Jag skyfflar ut eländet och hittar rester av golvbrädor en bit från dörren. Golvet ser bättre ut desto längre från dörren man kommer och det är ju lugnande. Jag antar att nötning tillsammans med inträngande och insläpad snö har ställt till det. När jag gräver djupare blir till min förvåning skräpet fräschare och fräschare. Till sist är det bara rena fina träspån som av allt att döma legat här, direkt på marken, ända sen huset sattes på plats. Och stockarna som hållit golvet uppe ser finare ut desto längre ned man kommer. Jag inser att mitt projekt att rensa bort allt skräp kring bottenstockarna kanske är förfelat. Om "skräpet" hållit sig så här fräscht i 100+ år så kanske det snarare hjälper än stjälper. Jaha, då har man lärt sig något nytt igen.


För övrigt mår boden hyggligt. Som alla andra småhus på tomten fick den plåttak på 60-talet. Det är därför alla hus och bodar är kvar fortfarande. Bottenstockarna är lite sämre. Speviellt på baksidan som vetter åt norr. Borde göra något åt det men vet inte vad, förutom att hålla rent. Borde kanske tjära in boden. Utspädd tjära då - tjära, linolja och terpentin. Men hittills har den varit helt obehandlad.

måndag 30 juli 2012

Sista April


Vi åkte upp över sista april - första maj, för att röja upp lite efter Dagmar. Köpte motorsåg i Färila på vägen upp, för att kunna ta i tu med stormfällen och alla andra röjningsarbeten som väntar. Det blev en Huskvarna 450e för 4999 kr. För att kompensera detta tillskott i maskinparken så försvann locket till vinkelväxeln på röjsågen. Fasiken! Jobbigt att få tag på reserv. Röjsågen (en Jonsered SR51) är ju hur gammal som helst.
Hade också beställt en slamspruta (HiQua från P.Lindström) för att få fart på fasadmålandet. Husen har väntat länge på lite färg nu. Men leveransen blir försenad. Jag hoppas Arnessons (enda bofasta grannen) kan ta hand om den när den kommer. Kompressor hade jag köpt på Biltema för 1600 kr och tagit upp.
Ulf blir kär i motorsågen och kapar en massa träd. Vi bygger stort bål och försöker tända men det vill sig inte. Vädret är halvdassigt med små regnskurar då och då. Isen ligger kvar och är enligt uppgift ok att gå på bara man lyckas ta sig över vattnet närmast stranden. Ingen av oss har lust att försöka dock.



Dagmar på besök

Vi kom upp kvällen före julafton. Syrran med sin familj skulle ansluta på juldagen men först kom Dagmar på besök. Under natten mot juldagen skälvde, skrek och tjöt det stackars huset. På morgonen var allt stilla ...mycket stilla! Det visade sig att vi varken hade vatten eller elektricitet och både telefon och mobiltelefon var döda. Ja ja, det är tur att huset byggdes innan dessa typer av bekvämligheter fanns. Tur också att mina föräldrar lät renovera kakelugnarna för några år sedan. Och att det inte är -30 som ifjol vid den här tiden, då huvudsäkringen gick mitt i natten och vi vaknade upp i sju graders värme - hurr!

Det går väl över tänkte vi, men dagarna gick utan att något hände. Vi kunde åka till Ånge, drygt fyra mil bort, för att kommunicera med omvärlden, och efter ett tag får man in rutin på att leva primitivt. Eldningen i spis och kakelugnar flyter. Man tar in hinkar med snö att smälta och lagar vedspisanpassad mat. 
När syrran familj kom upp efter ett par dagar blev det dessutom trångt och gemytligt! 

Som tur var var stormen västlig så alla träd som fallit på gården hade fallit bort från husen, men en hel skrälldus med träd hade fallit över el och teleledningarna som leder till gården. Några mindre träd hade också blockerat vägen. Det var bara tallar som fallit, vilket är helt emot det normala. Vanligtvis är det granarna med sina ytliga rötter som faller. Det måste ha något att göra med den ytliga tjälen denna vinter.

Vi tyckte inte vi kunde lämna huset så länge inte strömmen var tillbaka. Om det hade kommit en köldknäpp så kunde ledningar ha frusit med en värld av elände som följd. Men när strömmen äntligen kom tillbaka dagen före nyår så passade vi på att åka hem för att kunna fira nyår på ett mer civiliserat sätt. Det har sina poänger att leva primitivt, men i slutändan vill man leva som man är van ...

Varför blogga?

På natten till juldagen, min födelsedag, kom Dagmar på besök. Ett kort, stormigt och i högsta grad objudet besök. I fem dagar slickade vi såren, utan el, vatten eller telefon och jag bestämde mig för att börja blogga. Varför? Mest för egen skull. Förr skrev man dagbok och nu bloggar man.
Här ska stå om mina erfarenheter, mina glädjeämnen och bekymmer kring att försöka sköta om en gammal gård i norrlands inland med alldeles för många hus och alldeles för lite tid. Mest som minnesanteckningar till mig själv, men om någon annan har glädje av det ... så mycket bättre!