Dagmar på besök

Vi kom upp kvällen före julafton. Syrran med sin familj skulle ansluta på juldagen men först kom Dagmar på besök. Under natten mot juldagen skälvde, skrek och tjöt det stackars huset. På morgonen var allt stilla ...mycket stilla! Det visade sig att vi varken hade vatten eller elektricitet och både telefon och mobiltelefon var döda. Ja ja, det är tur att huset byggdes innan dessa typer av bekvämligheter fanns. Tur också att mina föräldrar lät renovera kakelugnarna för några år sedan. Och att det inte är -30 som ifjol vid den här tiden, då huvudsäkringen gick mitt i natten och vi vaknade upp i sju graders värme - hurr!

Det går väl över tänkte vi, men dagarna gick utan att något hände. Vi kunde åka till Ånge, drygt fyra mil bort, för att kommunicera med omvärlden, och efter ett tag får man in rutin på att leva primitivt. Eldningen i spis och kakelugnar flyter. Man tar in hinkar med snö att smälta och lagar vedspisanpassad mat. 

När syrran familj kom upp efter ett par dagar blev det dessutom trångt och gemytligt! 

Som tur var var stormen västlig så alla träd som fallit på gården hade fallit bort från husen, men en hel skrälldus med träd hade fallit över el och teleledningarna som leder till gården. Några mindre träd hade också blockerat vägen. Det var bara tallar som fallit, vilket är helt emot det normala. Vanligtvis är det granarna med sina ytliga rötter som faller. Det måste ha något att göra med den ytliga tjälen denna vinter.

Vi tyckte inte vi kunde lämna huset så länge inte strömmen var tillbaka. Om det hade kommit en köldknäpp så kunde ledningar ha frusit med en värld av elände som följd. Men när strömmen äntligen kom tillbaka dagen före nyår så passade vi på att åka hem för att kunna fira nyår på ett mer civiliserat sätt. Det har sina poänger att leva primitivt, men i slutändan vill man leva som man är van ...