Jag, syrran och svågern skulle iväg på en liten snabbis till Näset med sparade möbler och annat grejs från min mammas lägenhet. Så vi hade hyrt en rejäl släpvagn i Sundsvall och lastade den full i Sollefteå och gav oss av. Tyvärr hade vi tajmat in det med stormen Egon så uppe i skogarna mellan Ragunda och Bräcke började det bli riktigt otrevligt att köra. Inte för att jag behövde göra det, det skötte svågern Kjell, men vägen snöade igen å det grövsta och värre och värre blev det. Sent om sider kom vi i alla fall fram och kunde fira den lyckliga framkomsten med vin och uppvärmd pizza medtagen från Ånge, medan elden sprakade i vedspisen.
På morgonen insåg vi dels lite snopet att allt som fanns att äta var knäckebröd, dels att det kunde bli problem att ta sig ut till stora vägen igen om inte plogbilen behagade visa sig. Efter en spartansk frukost och ett par timmars kånkande insåg vi att den nog faktiskt inte tänkte behaga visa sig heller. Eftersom vi inte hade lust att fortsätta leva på knäckebröd så måste vi komma därifrån (även om samojeden Hanna trivdes som fisken i vattnet).
En inspektion visade att snön var fluffig och fin och nog inte skulle vara något problem att plöja igenom. Det var bara snödreven som kunde bli problem så jag gick och skottade snödrev den halva kilometer vi hade ut till landsvägen. Nyttig träning för en gammal kontorsråtta, så jag klagar inte.
På det hela taget en kul tur med lagom mycket vardagsdramatik!
För övrigt önskar jag er en god fortsättning på det nya året!
