För när dimman sveper över sjön och husen hukar under en grå slöja och alla ljud dämpas, då kan man ha hela världen för sig själv för ett tag. Då lever vättar och tomtar för ett ögonblick och all vardaglig slit och strävan känns avlägsen.
Appropå hustomtar - ta och kolla in http://www.flickr.com/photos/curiomira/3784965780/lightbox/ och tag varning! Så kan det gå om man inte tar hand om de små.
Och väntar man en natt på ett tåg på stationen i Ånge så är man plötsligt i en roadmovie. En av det långsamma och filosoferande slaget. Och just frånvaron av människor får en att börja vänta sig oväntade möten.
För i november i norra Hälsingland, där folket till största delen ersatts av granar, där löses gränserna mellan vår värld och ens inre landskap upp. Och det kan vara både skrämmande och tryggt; spännande på ett långsamt och trögflytande sätt.