Förfädernas gravar

   Det är oktober och jag reser norrut för att besöka mina förfäders gravar. Det är dags att jordfästa min mor i den gamla familjegraven. Där ska hon till slut återförenas med min far; något hon sa sig se fram emot. Det är ingen begravning, bara jordfästning. Begravningsgudstjänsten var för länge sedan. Nu ska bara urnan på plats och det finns ingen präst på plats här i Ramsjö, men kyrkvaktmästaren har gjort så fint i den gamla träkyrkan. En riktigt fin kyrka i all sin enkelhet.

   Det finns många gravar här i Ramsjö som ingen längre bryr sig om. Jag krattar rent i gamla handlare Jönssons grav och ger honom en överbliven blomma. Det kan han vara värd, den gamle hedersmannen...

   Plåtslagaren var här igår och fixade takstegarna, som brandskyddsinspektören sagt till om. Verkligen i sista ögonblicket - det skulle vara gjort senast idag. Men när jag inspekterar blir jag betänksam. Varför kan hantverkare inte bara följa kravspecen? Var är bulten som skulle fästa stegen i taket? Och varför är den där stegen placerad halvvägs över verandataket? Och varför måste jag alltid ställa mig sådana frågor när jag anlitat en hantverkare? Ska jag behöva göra allting själv? Men det går inte! Jag är inte speciellt praktisk och inte har jag tid heller ... :-(
   Vi måste också natta huset inför vintern. Täta ventiler, stänga av vattnet, en sista gräsklippning, räfsa ihop alla löv o s v. Snabbt, snabbt, snabbt! Vi har bara en eftermiddag och en förmiddag på oss. Jag skulle vilja kunna ta mig tid att fara runt och hälsa på de sista göbbarna som bor kvar i grannskapet, men det blir svårt att hinna med. Jag märker att jag blir lite melankolisk så här på höstkanten. Det är lätt hänt här uppe så här års. Skogen på andra sidan sjön är grå när dimbankarna driver över sjön, fukten droppar från björkkvistarna och nästan alla är redan döda ...

Den gamla flottarekan - redo att sätta segel på sin sista färd.

De ser så läckra ut - som nygräddade biskvier!