Efter den kallaste försommaren i mannaminne åker vi upp för att fira midsommar på Näset. Väl förberedda med tröjor regnkläder och stövlar. Sommaren hade knappt kommit igång när vi kom upp. Asparnas blad höll fortfarande på att växa ut, inga blommor hade slagit ut på ängen och gräset som vi hade fruktat skulle vara manshögt (inget försommarbesök i år p g a bruten arm) var högst beskedligt.
 |
| Vårlig grönska |
Tvärtemot alla våra förväntningar så möttes vi av rena värmeböljan och naturen rusade igång för att ta igen tiden den förlorat. Redan efter ett dygn började blommorna på ängen slå ut ... vad insekterna gjorde kan vi ju förbigå med tystnad.
 |
| Göken lovade både död och överflöd när vi satt vid stranden i skymningen. |
Att packa badkläder hade inte funnits på kartan. Men för all del - jag har nog ingen lust att bada. Vattnet kan inte vara mer än 10 grader. Hurr!
 |
| Vi kunde i alla fall bärga en rejäl skörd av det enda som fortfarande växer i trädgårdslandet. |
 |
| Urinvånarna är märkliga men verkar vara fredliga. |
Vid ett av de gamla vidfällena hade en rejäl koloni med murklor etablerat sig. Jag var nästan lite ledsen över att jag hört alla larmrapporter om murklor som kommit på senare tid, men efter att ha konsulterat verket för livsmedelssäkerhet, eller vad det hette, så bestämde vi oss för att vi nog skulle pröva vår lycka i alla fall.
 |
| Tillräkligt med gift för att döda två familjer? Låt oss prova! |
På jobbsidan fanns att rensa rundeln, klippa gräs och räfsa löv och björkkvistar (björkkvistar är som trattkantareller - här finns inga björkkvistar ... jo förresten, en ... och en till ... nä, dom är överallt!). Undrar förresten varför björkar släpper så mycket kvist? Jag vet inga andra träd som gör det.
Vi fick förresten litet nytta av den isiga vintern eftersom plogbilen lämnat rejält med grus efter sig. Det kunde jag sopa ihop av för att ersätta litet av gruset i rundeln, som med tiden ersatts av sand och jord.
