Tiden är ur led...

Väggalmanackan i vindsskrubben går fel. Sextio år, åtta månader och 23 dagar efter (+/- något decennium). Men visst ser den ståtlig ut, yllefabriken. Jag letar lite på nätet. Tusen anställda kring 1950! Europas största yllefabrik. Jösses, det hade jag inte en aning om. Men så hade de också ylle av den rätta ullen!

Fyra telefonnummer (de enda i hela Sågmyra?). Bara en sån sak! Men 1976 var det slut. Då gick de i graven tillsammans med resten av Sveriges teko-industri. Kvar finns en väggalmanacka...

En gammal sko

Uppe på vinden ligger en fin gammal näversko. På den står inristat AM 1841. Enligt uppgift hittades den ute i skogen av min för länge sedan döda faster. Men vad gjorde en näversko mitt ute i skogen? En redan då hundra år gammal sko? Något stämmer inte i berättelsen, och alla som skulle kunna upplysa mig är döda. Ja ja, sånt är livet. Fyllt av gåtor och mysterier!

På undersidan kan man se hål efter vad som kanske skulle kunna vara fästen för någon sorts sula. Undrar hur det fungerade?

Och var man såg, såg vid såg man såg

Ni vet väl hur man filar sin såg? 

En reklamaffish från sandviken. Anno 1945 har jag för mig.

Både praktisk och trivsam

En praktisk liten ljusstake att ha vid länsstolen, med hållare för både tändsticksask och fickur. Ger både ljus och eld när man slår sig ned i kvällningen för att njuta av en cigarr och en god bok. 

Men varför har någon fyllt tändsticksasken med små bokstavslappar? En fin gammal tändsticksask förresten. Av trä, klädd med tunt papper.

Resterna av någon sedan länge bortglömd lek kanske...

Brutna förbindelser

En ask gamla bortglömda nycklar. Det känns lite vemodigt på något vis. Finns någonstans de lås som dessa nycklar skulle öppna? Saknar de varandra?

Gårdens själ II - leksaker

Barn och leksaker är en destruktiv kärlekshistoria. Själv gick jag fram som en ångvält bland det som fanns kvar i leksaksväg efter min far när jag själv var liten. Jag minns speciellt ett tvåmotorigt sjöflygplan i plåt där propellrarna drevs av en fjäder. Det tog inte många flygturer och hänsynslösa uppvridningar av fjädern förrän propellrarna såg ut som vissna blad, vingarna satt löst och urverket var paj... Hå hå ja ja! Men ett och annat lyckades faktiskt slinka förbi mina förgörande händer.

Hästar - leksaksbilar innan leksaksbilarna fanns. En gång hade den seldon och sadel också.

Wroom wroom - nä, förlåt! Klopetiklopp kloppetiklopp ska det va...

Två generationers leksaksbilar. Kranbilen är min!
Den äldre slapp destruktion eftersom den var så ful!

Tidlös BRIO-hund sneglar från hyllan. Har tillhört min faster av hjulet att döma.

En pytteliten blunddocka. Den har nog tillhört min syster.

Vårvinter

Ett litet mellanstick i min pryttelserie. Vi var ju och hälsade på gården över påsk och där var det full vinter fortfarande. Som naturaliserad Uppsalabo kände jag en återseendets glädje när jag träffade en gammal vän som jag inte träffat på länge; Vårvintern! Soliga dagar och kalla nätter. Gnistrande snö och takdropp i skön förening! Såhär års är snön i Uppsala normalt en ganska sorglig syn. När dagarna börjar bli långa och solen står högt på himlen så har snön ersatts med lera som är så kladdig som bara upplandslera kan vara. Nä, så här ska det se ut:

Lunch i solen förstås.

Lina med sparken över sjön.

På land sjönk man ned till knäna i snön, men så fort man kom ut på isen så var det som att gå på ett salsgolv.

En sån här dag behöver man ingen jacka. Men ryssmössan sitter stadigt!

Och så tänder vi en brasa igen.

Gårdens själ

När jag började med den här bloggen tänkte jag framförallt på gårdens hus. Men Näset är inte bara en samling hus, det har varit ett hem också. Och människorna som bor på en gård lämnar sina spår. Det som blir gårdens själ. Jag tänker göra lite nedslag bland alla de pinnaler som samlats under årens lopp. Här är de fyra första.

Vad vore en gammal gård utan fotografier på myndigt
allvarliga kvinnor och män, monterade i tunga svarta ramar.

Farmorsfar var skomakare, liksom hans far, farfar och farfarsfar,
och ett okänt antal generationer dessförinnan.

Farmor fick en fin present av farfar. Jag var lite förälskad i den
lilla dansösen som dansade var timme. Sedan gick tiden, hon slutade
dansa och mina intressen gick åt andra håll.

Denna stackars gris har genomborrats i decennier.

PS. Jag kan förresten passa på att göra lite reklam för min bloggande granne där i Mellansjö, Cornelia: http://raggsockababbel.blogspot.se/  Hon är betydligt produktivare än jag när det gäller att blogga.