Gårdens själ

När jag började med den här bloggen tänkte jag framförallt på gårdens hus. Men Näset är inte bara en samling hus, det har varit ett hem också. Och människorna som bor på en gård lämnar sina spår. Det som blir gårdens själ. Jag tänker göra lite nedslag bland alla de pinnaler som samlats under årens lopp. Här är de fyra första.

Vad vore en gammal gård utan fotografier på myndigt
allvarliga kvinnor och män, monterade i tunga svarta ramar.

Farmorsfar var skomakare, liksom hans far, farfar och farfarsfar,
och ett okänt antal generationer dessförinnan.

Farmor fick en fin present av farfar. Jag var lite förälskad i den
lilla dansösen som dansade var timme. Sedan gick tiden, hon slutade
dansa och mina intressen gick åt andra håll.

Denna stackars gris har genomborrats i decennier.

PS. Jag kan förresten passa på att göra lite reklam för min bloggande granne där i Mellansjö, Cornelia: http://raggsockababbel.blogspot.se/  Hon är betydligt produktivare än jag när det gäller att blogga.