Liten varning: Jag skulle tro att det här inlägget inte är så intressant för den utomstående som eventuellt råkat irra sig in, för det är mest tänkt som en minnesbok för mig själv. Men för all del, står ni ut så vassego!
Potatisen verkar ha mått utmärkt i detta väder. Hälften var en snabbväxande sort (Rocket?) och den delen plundrade vi innan vi for hem. Det var rejäla knölar. Vissa stora som bakpotatisar. Inte så aromatiska och många hade vuxit för snabbt så att de hade spruckit. Inte så mycket sjukdom eller mask i alla fall. Något annat som mått alldeles förträffligt var rabarbern som var snudd på manshög.
Det var lite oklart hur det var med blåbär där. Nedifrån Uppsala fick vi rapporter om ett fantastiskt blåbärsår, men här hann de inte riktigt mogna medan vi var här. Jag såg inte jättemycket blåbär i markerna. Däremot fick den samlade klanen ihop ca 15 liter hjortron, vilket är riktigt bra för att vara oss. Själv var jag kvar på gården och höll på med mitt projekt.
Årets projekt för min del blev staketet. Det har sett för sorgligt ut länge nu och jag har fått skjuta upp arbetet med det eftersom jag inte har lyckats hitta längsgående reglar i någon lämplig dimension (har varit 3" x 1,5" och 4,5 till 5 meter långa). I midsommars insåg jag att 150mm x 33mm impregnerad trall fanns i tillräckligt långa längder och funkade rätt bra i dimensionen om man kapar dem på längden med vinklat blad (så att de lutar lite på ovansidan). Tyvärr hade jag inte koll på längderna när jag shoppade loss på ByggMax i Ljusdal, så jag köpte för korta längder. Nu köpte jag lite 4,8 och en 5,2 i det nu alldeles urplockade sortimentet. Vid midsommar fanns det massor av fina plankor i alla längder. Nu vad de flesta av de som var kvar skeva eller skadade.
Med det jag hade hann jag fixa tre 4,5 m sektioner mot infarten. Det ser ju betydligt trevligare ut än innan. Ett litet orosmoln är att metallfästena till de betongplintar jag skaffat är lite för veka. De måste nog kompletteras med någon slags extra stöd för varje eller varannan sektion. Här på den övre delen av staketet har jag i alla fall kunnat använda eken som stöd. Jag är också lite fundersam kring målningen. Tidigare har staketet varit målat i falurött och det är väl tanken att det ska vara även i fortsättningen. Fast jag tänker måla alla ovansidor med oljefärg, för man ser att speciellt stolpar och reglar tagit mycket stryk av fukt uppifrån. Frågan är då hur jag ska göra med impregnerade reglar. Slamfärg borde ju inte funka så bra på något som både är hyvlat och impregnerat (inte för att jag provat). Antingen målar jag dem helt och hållet med oljefärg (som kommer att sticka av i nyans och blankhet) eller så provar jag med falurött efter att ha låtit dem vara omålade en vinter, så att de blir lite väderbitna.
Det togs också krafttag med att piffa upp i trädgården och runt huset. Ann och Ulf gick ihop och planerade. Det mest uppenbara var en ett fint stånd med perenner som fick ersätta en av ölandstokarna som Ingrid planterade. Det blev mycket snyggt!
Djurlivet har varit trevligt. Trots det fuktiga vädret har inte myggen varit någon större plåga. Förmodligen väl kallt för dem i början och torkan innan vi kom spelade väl också in. Tornfalkar häckade i contortatallen alldeles vid stallet och vi kunde följa hur de fyra ungarna blev flygfärdiga och satte sig på olika ställen runt gården och skrek på mat. En häger (eller ett par) höll till på andra sidan sjön, det har jag aldrig sett förr.
Ponnysarna fortsätter att jobba på med att hålla ängen öppen, men de är lite dåliga på att äta sånt som är vårsmält - som t ex sly - så jag fick ta en eftermiddag och röja bort allt som vuxit upp de senaste två tre åren runtom i hagarna. Efterröjde också sånt som röjts tidigare borta vid smedjan, nedanför hagen och bortanför logen. Sammanlagt blev det kanske en full arbetsdag med röjsåg. Gick också med trimmer och lie i och ovanför hagen.
Fyrhjulingen fick göra lite nytta för första gången. Vi lät den dra hem en vindfälld stock från bortanför lillstugan. Fick tillverka en liten improviserad kärra för ändamålet och käran var så effektiv så för ett par andra stockar struntade vi i fyrhjulingen.
För att få riktigt bra nytta av ATVn så behöver vi en eller ett par vagnar. En för att frakta slaget hö och ris och en för stockar. Funderar på om jag kan bygga om ett gammalt takräcke till en hövagn.
Vi lyckades vara uppe allihopa samtidigt. Det blir svårare och svårare när ungdomarna skaffar egna liv, men i år gick det även om det bara var sisådär tre dagar som alla var samlade.
Inte så många oväntade besök i år, men kusin Karin och hennes karl, Hans Murmäster, kom förbi. Det var skoj. Sen fick vi besök av ett litet motorcykelgäng som var på väg från Sollefteå till Dalarna och letade efter något ställe att komma ned till sjön för en kopp kaffe. Det kom också ett par killar i bil och letade efer något ställe där man kunde köra ned en båttrailer i vattnet, men dem kunde vi tyvärr inte hjälpa.
De busiga ponnysarna kom också på oväntat besök i trädgårdslandet och ville inte tillbaka till hagen med mindre än att matte kom och lockade med morot.
Vi gjorde utflykter till Enåsengruvan och Åttadammen (som var en trevlig överraskning) och en långtur till Lyckseletrakten som blev extra dramatisk för att bilen bestämde sig för att ge upp.
Jag kan ju också nämna att Ann gjorde ett försök att cykla upp. D v s hennes målsättning var att komma till Ljusdal och hon lyckades i alla fall nästan ta sig fram till Järvsö. Sen började klockan närma sig 22 och hon ringde efter assistans. D v s jag och Sten som fördrev tiden med sight seeing kring Ljusdal.
Ja, det var sommaren 2020. Inte så mycket bad men trevligt ändå. Vi kommer åter i höst och tar upp resten av potatisarna.
