Även i år följde vi den gamla traditionen att tillbringa Julen på Näset. Ulf kunde inte vara med, för han jobbade skift på verket, och Anna-Lenas Tova kunde inte heller vara med, så vi var sex i år. Inte så mycket snö men en hel del is - både på sjön och gårdsplanen.
För utomstående läsare vill jag på förhand be om ursäkt för en rätt ospirituell text, men jag vill skriva som stöd för mitt eget minne. Ni kan ju alltid titta på bilderna. :)
Ungarna var ute på Julaftonen och hittde en praktfull gran vid det nya hygget bort mot järnvägen, sedan förflöt juldagarna som de brukar. Trots snöbristen lyckades Björn skrapa ihop tillräckligt med snö på isen för att få ihop till en snölykta och en imponerande snöskulptur - en isbjärv!
Den 27:e kom Johannes farande som ett jehu och ruskade om oss. Eftersom vi var förvarnade hade vi förberett oss lite med att tappa upp vatten och mycket riktigt försvann spänningen kl 13. Basstationen för telefonin och internet höll ut en dryg timme till innan den gav upp och där någonstans slutade också vattnet rinna. Efter det var vi tämligen isolerade. Den gamla transistorradion funkade fortfarande, men de fyra gamla D-batterierna i den var de enda vi hade så vi ransonerade radiolyssnandet rejält. I stället fick vi ägna oss åt att läsa böcker, spela spel och sticka i skenet av stearinljus och en fotogenlampa. Vi fick också dra oss tillbaka till köket för värmen - Vi måste ta tag i det där med kakelugnsrenovering igen. Synd att det ska vara så förbålt svårt att få hit en kakelugnsmakare.
Det var kallt i sovrummet förstås, men hade man väl kommit i ylleunderstället och ned under dubbla täcken så var det bara skönt med den kalla luften. Mörkret var också jobbigt. Att ta sig fram, hitta saker eller läsa. Vi hade ett hyggligt förråd med stearinljus, men de gick åt med en förfärande takt, så man fick vara lite sparsam. Blockljus var bra. De kunde stå timme efter timme och markera trappen t ex. Vi hade också en fungerande fotogenlampa. Den var värd åtminstone fyra stearinljus. Måste bara komma ihåg att köpa mer veke till den till nästa gång. En nackdel var att den spred lite fotogenlukt. En annan sak som skulle vara bra att ha vore stallyktor att använda när man är ute och rör sig.
Stormen kulminerade sent på eftermiddgen, men det blåste hårt större delen av natten. På morgonen, efter 32 timmar, kom strömmen tillbaka, fast lite stegvis. Först kom bara en fas, så vissa lampor fungerade och andra inte och fortfarnade ingen värme. Efter någon timme fick vi full funktionalitet.
Då kunde vi få lite överblick över situationen där ute. Det hade inte hänt så mycket på gården förutom att en präktig tall nere vid stranden hade fallit och en annan står och lutar sig mot en kompis. Den fallna tallen verkar ha varit ca 120 år gammal. Det har också fallit en tall över smedjan och skadat taket.
Vi kom att tala med paret som flyttat in i första huset - det mitt emot lokförarns. De heter Andreas och Yvonne och planerar att bli fast boende här. Han har jobbat som röjare av ledningsgator åt Vattenfall. Det låter som en nyttig kompetens här. :)
Anna-Lena och Lina gav sig iväg tidigt på morgonen den 28:e. Planen var att åka till Hudiksvall och sätta Lina på tåget till Stockholm (hon behövde komma hem och plugga) och själv åka upp till Tova i Luleå. Men tågen var ju inställda så hon fick köra ned till Stockholm direkt.
Nu, dagen efter stormen, har Sten och Björn ägnat sig åt att röja upp nere vid stranden och elda tallris. Själv sågade jag ned några mindre bjökar nere vid andra stranden på Juldagen och har sedan sågat upp dem i klampar.
På nätterna har en mus levt om förmodligen inne i väggen mot kallskrubben. Jag inspekterade väggen och hittade inga tecken på att någon mus tagit sig in i kammaren, däremot hittade jag muslortar i kallskrubben och också ett hål där de skulle kunna slinka in. Jsg täppte till det hålet, men det är på tok för mycket grunk i skrubben för att jag skulle kunna inspektera hela väggen.
God fortsättning alla!
