Huri helvite mycke prylar ska en behöve för å sätt upp ena staket?

Min far framför ursprungsstaketet. Kanske 1929.

Staketet runt trädgården har definitivt sett sina bästa dagar. Jag kommer ihåg hur jag och syrran i unga dagar hjälpte farsan att ersätta det förra staketet. Mycket målande blev det. 40+ stolpar, 40+ribbor och över 800 spjälor. Men det är väl 40 år sedan nu och de delar av staketet som fortfarande står upp (Dagmar fällde några sektioner) raglar som en drucken.

Och så här såg det ut i fjol!

Eftersom jag gärna vill göra det lätt för mig och dessutom är sentimentalt lagd så tänkte jag att jag skulle återanvända det gamla staketet. Iofs är det småruttet överallt, men det är stolparna under mark som är genomruttna. Så om jag kapar av stolparna ovan mark, välter kull staketet, gräver upp de gamla stolphålen och gjuter plintar där. Då kan jag fästa de gamla stolarna på betongplintarna och så får staketet hålla i tio år till - så var min plan.

Jag är mycket måttligt praktisk, men jag läste på på nätet (http://byggastaket.com/steg-1) och begav mig till järnhandlen i Ånge (bra butik) för att köpa stuff. Väl där visade det sig att de hade färdiggjutna betongplintar till salu (Benders Uniflex 2"). Jag var kluven. Å ena sidan var de bara 50 cm långa och de hade ingen platta i botten. Och fästet för stolpen såg klent ut. Å andra sidan skulle jag slippa mecka med armeringsjärn och blanda cement. Alldeles för mycket att göra och alldeles för lite tid som sagt. Jag vacklade, men det fick bli de färdiga plintarna. Men jag nöjde mig med ett halvdussin för att göra ett provskott.

Sen var det bara att åka hem och börja jobba. I teorin var det enkelt - ta bort staketet, gräv upp de gamla stolphålen till lagom djup, stoppa ned plinten och packa. Kapa den gamla staketstolpen på lagom höjd och fäst staketsektionen på plintarnas fästen. I praktiken var det förstås ett och annat hinder på vägen, och de flesta berodde väl på mitt val att återanvända det gamla staketet. Inte klokt vad mycket grunk det behövdes.

Och här finns ändå inte spaden, spettet, hackan, skottkärran, färgen, penslarna, pinnarna, snörena, sylen och hovtången med ...  Observera speciellt rörtången och oljesprutan som jag fick leta fram för att få bukt med de trilskande justerbara fästens på plintarna.

Jag vet ju att proffsen skyr att jobba med gammalt. De tar varje tillfälle att riva ut allt så att de kan börja från början med material som beter sig på ett förutsägbart sätt, men jag skyr verkligen tanken på att sätta igång med att tillverka de 40 stolparna, 40 ribborna och 800 spjälorna... :-P
Och sen är jag ju som sagt sentimental.

När jag behövde nytillverka blev det för den delen inte lättare. Här är en hörnstolpe som jag behövde byta ut. Hur sjutton ska man fixa urtag för ribborna? Såga lagom djupt och sedan knacka ur med stämjärn var det bästa jag kom på. Men kvistdjävlarna! Vad gör man åt dem? Det tog halva dagen att få till den. 39 till - nej tack!

Hörnstolpe ... kvistig sådan :-P

Till att börja med var inte staketsektionerna lika långa, som jag i min naivitet trott, så jag fick välja mellan att skräddarsy plintplaceringen för varje sektion, eller välja en kortare standardlängd och korta ned sektionerna. Det fick bli det senare. Det kändes enklare och så var ribborna ofta dåliga ute i ändarna.
Sen visade det sig förstås att de flesta stolpar var alldeles för murkna i nederdelen för att det skulle gå att fästa dem med de små ynkliga fästena som hörde till plintarna. Jag fick sko stolparna med brädstumpar för att få ett stabilare fäste. Ingen bra lösning, men det får duga så länge. Kanske går det att hitta eller fixa större fästjärn.
Till sist så var sanden uppe på åsen inte stabil nog att hålla plintarna riktigt stabila. De borde ha haft en bottenplatta som man får om man gjuter själv. Nu var mitt första försök ett provskott med bara fem plintar, och jag hade prövat att bara sätta en plint på varannan stolpe (eftersom en staketsektion sträcker sig över tre stolpar). Det blev på tok för svajigt så det måste kompletteras, och med en plint på varje stolpe så kanske plintarna är stabila nog. Jag såg också senare, på leverantörens hemsida, att de hade 70 cm långa plintar också. Det blir betydligt jobbigare att gräva så djupa hål och de är nog tunga som själva satan... Men det borde ju bli lite stabilare i alla fall.

Arbete pågår. Att få allting rakt var det klart mest tidsödande.