Så var vi här igen - i varje fall jag och två av grabbarna - för några dagars arbetsläger. Senast vi var här var i början av maj. Då hade våren just kommit igång, med musöron på björkarna. Sen gick det som bekant snabbt och nu i månadsskiftet var känslan att vi befann oss i augusti.
Sommaren har börjat torrt och potatisarna som vi chansade på att sätta då i början av maj (riskabelt med tanke på att det historiskt inte varit ovanligt med frost långt in i juni) mådde bra men är lite små. Man kan se att det varit torrt på att inte ens ogräset orkat ta sig ordentligt.
Det är som att det mesta av jobbet här på näset är att kämpa mot allt som växer. Gräs, ogräs, sly. Det känns lite negativt. Man borde väl ägna sig mer åt något konstruktivt. Måla om, reparera, plantera och sånt.
Även om det varit torrt har ängen vuxit på bra
Så det blev att ta fram lien och börja slå.
Vi har allierade i kampen. Marias två Shetlänningar har jobbat på bra.
Nästan hälften av ängarna runt huset är renbetade - förutom hundkexen som de ratar.
Så när vi slår på vår sida stängslet så står de och tittar avundsjukt. "De har grönt fint gräs i massor, och så slår de det och fraktar bort det! De är onda ... ONDA!"
Men allvarligt talat, även om ängen vuxit sig kämpahög under våren så är återväxten minimal i torkan. Funderade faktiskt på om man skulle slänga upp en hässja för att ta vara på det vi slår. Får höra med Maria om det skulle vara av intresse.
Vattnet är fortfarande rätt kallt, men efter allt jobb är det ändå skönt med ett dopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar