Stallet har inte blivit målat under min livstid i alla fall. Kanske har det inte blivit ommålat sedan det byggdes (förutom ena gaveln som målades häromåret). Jag vet faktiskt inte hur gammalt det är, kanske från förra sekelskiftet. Hursomhelst så har det en vacker solbränd kulör som det känns lite tråkigt att måla över, men solen går hårt åt träet som är sprucket och dant och jag hoppas att färgen skyddar en del mot det.
Notera den röda färgen kring lampan över porten. Vattenstänket från lampskärmen måste på något vis vara bra för färgen.
Jag tog baksidan med min slamspruta, medan Ulf och Lina tog framsidan med pensel. Vi hade nästan tre hinkar färg och det visade sig räcka till nedervåningen på långsidorna. Det här gamla spruckna virket drar mycket färg!
Färgsprutan krånglade mest (som vanligt - se tidigare inlägg) men den nyinköpta färghinken tog ändå slut på ett kick. Det gick långsammare för ungdomarna på framsidan, men så arbetade de också med exemplarisk noggrannhet. Det är skoj när barnen vuxit upp så pass att de kan jobba med något mer än en halvtimme innan de tappar tålamodet.
Jag försökte med deras färg (också nyöppnad, men den hade stått i jordkällaren i ett par år och separerat sig och var trots ordentlig vispning aningen grynig) men det var helt kört. Man kunde bara köra en knapp sekund åt gången. Det var som att den var blandad med fin sand. Så jag fick ta till penseln för det sista.
Efteråt ägnade jag säkert minst en timme åt rengöring av färgsprutan. Jag tror att färgflagor och annat bös från tidigare användning är en viktig orsak till att det strular så mycket. Men det vette sjutton om jag vågar prova något mer. Det är otroligt frustrerande (och kladdigt) som det är nu.
Såhär fint blev det i alla fall. Undrar hur många år det dröjer innan vi målar resten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar