Ved, små träd och stora

Jag bestämde mig för att fira påsken med att röja upp framför gammelvedbon - ja, förutom att äta, dricka och sova då. Under åren har det lagrats upp en massa vedklampar och hugegn ved av tveksam kvalitet framför den så jag gick igenom alltihop, klöv klamparna och sorterade rasket i fint, användbart och oanvändbart. För att förbättra lagringen av det användbara (men inte fina) så ville jag ha ett par pinnar som inte genast skulle ruttna bort, därför gick jag ut på udden och valde ut en stackars pinning liten tall som stod inklämd bland några andra lika ynkliga olycksbröder. Väl hemburen började jag fundera på hur gammal den var, men det var helt hopplöst att räkna årsringarna. Jag fick ta kameran till hjälp (moderna kameror är ju helt fantastiska jämfört med min ungdoms - jag använder dem ofta som förstoringsglas).

Jag blev lite överraskad när jag insåg att den där pinnen hade börjat växa långt före mig. För omkring 70 år sedan hade den slagit rot. Jag fick faktiskt lite dåligt samvete för att jag så drastiskt hade avslutat dess levnadsbana. Det är lite imponerande ändå att den trots sitt hopplösa läge och usla omständigheter ändå lyckats hålla ut så länge. Jag menar - Jag tänkte att dig kan jag ta. Du ser så ämlig ut att du nog kommer att dö snart ändå. Och så visar det sig att den ämliga uppenbarelsen redan hållit ut längre än jag här i jämmerdalen! 😕 

Man kan jämföra med den rätt kralliga björk som Sten går lös på nedan, som var ca 30 år gammal.