Jag leker bonde. Eller nåja; jag försöker hålla de gamla lägdorna öppna. Nu har de inte blivit slagna på många år. Jag har bara gått över dem med röjsåg då och då för att hålla slyet borta och under några år hade vi hjälp av ett par ponnysar från grannarna Maria och Göran. Nu är de borta igen och på lägdorna växer kundkex, grisblommor, brännässlor och annat mök sig nästan manshögt. Brännässlorna kryper allt högre upp mot huset allteftersom marken lagrar upp mer och mer kväve och det ser allmänt trist ut när det blommat ut.
 |
| Grisblommorna (ok Rallarrosorna) är iofs fina när de blommar. |
Vi (jag och Sten framförallt) har slagit lite med lie närmast huset genom åren, men för resten av ängarna krävs något annat. Så i år slog jag till slut till på en kraftig slåtterbalk efter att ha sneglat på den i en sisådär fem år och har nu ägnat mig åt höslåtter. Tyvärr finns det ingen som är intresserad av hö från oss här ute i obygden men jag vill i alla fall samla ihop allt det slagna och frakta bort det.
 |
| Min "häst" |
Så hur var det? Det kan kort sammanfattas med svintungt hästjobb. Och mycket frustrerande. Slåtterbalken hade till att börja med grova problem med den massiva grönskan och sedan när det är slaget vill man att det ska torka till litet för att bli lättare att hantera. Men vädret har ju varit som förgjort. Knappt några dagar utan åtminstone lite regn och dessutom fullständigt oförutsägbart. Dagar som SMHI sade skulle vara regnfria och tämligen soliga hade upprepade störskurar och vice versa. Jag led med äldre tiders bönder när jag i ömsom tryckande sol och ett bromsmoln kring huvudet, ömsom i duggregn och med benen prickiga av myggor, försökte räfsa ihop höskörden. Och höet blev allt svartare och allt slemmigare. Fy för den lede! Hade det varit för hundra år sedan så hade jag blivit tvungen att nödslakta boskapen i vinter. Det var en obehaglig tanke som satte lite perspektiv på tillvaron.
 |
Många lass blev det
|
 |
Ruttet hö ... :P
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar