Automatiska gräsklippare

Jag har gnällt rätt mycket över krånglande gräsklippare, oslagna lägdor, igenväxning och yada yada. En ständigt malande oro över att allt ska tas över av den förbannade slyn. Tänk om man hade ett gäng får som fick gå och beta! Men hur skulle det gå med vintrarna? Det skulle aldrig funka.

När vi var här vid Kristi himmelsfärdsdag kom det plötsligt ett par okända kvinnfolk gående. Bara det rätt ovanligt. Hit kommer inte mycket folk. Men nu hade de dessutom ett par tjusiga shetlandsponnies i släptåg! Det visade sig vara traktens ungdomar. En nyinflyttad familj på andra sidan sjön. De har dessa två Shetländare (Manolito och ?) och den gamla islänningen Ormur, och nu kom de för att fråga om de kunde sätta dem på bete på ängarna runt vår gård. Vad ska man säga? Tänk att svaret på våra böner bara skulle komma traskande sådär!

Maria, glad hästägare!

När vi kom hit igen i onsdags så var det spännande att se hur det gått och vi blev inte besvikna. De trevliga små hästarna har hunnit vara här i tre veckor och har betat flitigt. En tredjedel av vägen fram till husen, och plötsligt ser gården levande ut. Fantastiskt skojigt!

Islänningen Ormur. 31 år gammal och klok, men gillar inte mygg och knott.

Platinablonde Manolito. Måste hållas i liten hage, annars blir han rund som en tunna!