Sotaren kom

Så sotaren kom på besök. Jag vet ju vad de gör med odygdiga barn, så jag gömde mig raskt i eken.

Nä, så var det förstås inte. JO Sotning är trevliga prickar. Egentligen skulle de ha kommit för en månad sedan men den gången hade jag glömt bort det hela, så de fick vända åter med oförättat ärende. Förutom själva sotningen så var det inspektion av våra två vedspisar och fyra kakelugnar. 

Så hur löd domen? Spisarna var ok, liksom kakelugnen i lillstugan. Men resten av kakelugnarna var det bara skräp med. Nåväl, jag är inte förvånad, även om jag hade hoppats lite på kakelugnen i kammaren.

Så vad händer nu? Jag, Ann och syrran är rätt ense om att i alla fall låta renovera kakelugnen i salen. Cirka 35 000 kr kan det kosta, för den måste demonteras och byggas upp igen, men en kakelugn är ju dels mysig men också ovärdelig om det blir ett längre strömavbrott. Det märkte vi när stormen Dagmar gjorde det strömlöst här i tre dygn. Med vedspis och kakelugn och utedass gick det an att bo här. Vi hade väl lite olika åsikter om exakt hur pass trivsamt det var, men jag tyckte att det var rätt mysigt.

 

Bushästarna borta

Ängen gapar tom. Till och med stängslen är borta. Vad har hänt?

Allergin blev visst för svår och hästarnas ägare blev tvugna att sälja dem. Jättetråkigt för dem och jättetråkigt för oss. Helmi och Manolito, ni små knubbiga busfrön, vi kommer att sakna er jättemycket!

Bushästarna

Bushästarna smet ur hagen. Och är man busig så får man inget knäckebröd. Det är sedan gammalt. Manolito förstår sådant, men Helmi vill inte förstå.

 

Nytt på bögda

Lite för stor brasa tänd vid Juvatssjön

Näsets nyhetsservice kan rapportera att brandmanskapet vid branden vid Juvatssjön fick kalla pizzor i kväll efter att pizzabudet skickats på irrvägar av tveksamma väganvisningar. Hon dök upp här på Näset och fick lite förtydliganden. Hoppas att pizzorna nådde fram till slut.. Vi kan även dra slutsatsen att det är fjorton man som bekämpar elden. Röken syntes bra ända härifrån. Det är på östra sidan om sjön det brinner så det blev en rejäl omväg för det stackars pizzabudet.

Vindsnurrorna

Inte direkt nytt, men vindkraftbyggena vid Björnberget har kommit igång på allvar. Det märkte vi när vi skulle plocka hjortron. De har stängt av vår hjortronmyr! Vi tog en sväng Råsjö-Grundsjön istället och tittade på vad som händer. För ett tag blev vi stoppade vid Stormyrans naturreservat eftersom kraftledningsbyggarna just höll på över vägen. Det visade sig vara ett arbetslag från Kroatien som var i farten. Vi tog tillfället i akt och tittade lite på brandfältet och jag skickade upp drönaren för att få en liten överblicksbild.

Vägen spärrad

Isses!

Man bygger vägkorsningar värdiga E4:an för transporterna till vindsnurrorna.

Ja, så kan man ju också göra förstås.

Brandfältet såg spännande ut.

Kupa potatis

Så var vi här igen. Vi tog en långhelg för att ta hand om potatislandet. Eller nja, egentligen alldeles för tidigt för det, men en av våra potatissorter har i alla fall tittat upp. Den kanske vi kupar litet innan vi beger oss hemåt igen. Vädret är omväxlande. Varm och soligt enligt prognosen, men det kunde lika gärna ha beskrivits som varmt och regnigit. Så vi har slagits mot knott (förfärligt vilken energi de fått i den fuktiga värmen), klippt gräs (man kan göra samma kommetar där som för knotten), lagat brotaket och så har jag faktiskt återupptagit projekt Staket.

Snedkapade pannor gör det hela lite komplicerat. Jag är ingen hejare på tegelpannor. :(

Som man kan se på plintarna så var det ett tag sedan staketprojektet inleddes. 

De gamla stolparna var stagade med stenar som inte hör hemma här på åsen. Förmodligen är de tagna från resten av något gammalt hus. Trappsten eller grundsten eller något från spisen kanske.

Åsgruset är hopplöst rulligt och instabilt så vi provar att krossa gamla trasiga tegelpannor till grus för att stabilisera underlaget för plintarna.

Som tur är hjälper Manolito och Helmi till med gräsklippningen.

Hälsingland

Ibland har jag funderat på om det inte finns någon bra Hälsinglandslåt. Vi har ju Ack Värmeland du sköna och den fantastiska Jämtlandssången, massor med låtar om Stockholm och en del om Göteborg. Men Hälsingland då? Så kom Thomas Andersson Wij och ställde allt till rätta med sin Hälsingland. Den visan får vara soundtrack till min egen hyllning till mitt lilla hörn av Hälsingland.

 

Om man tittar direkt på YouTube så kan man få fullskärm.
https://youtu.be/bDnN3qMB5M0

Ny leksak

Jag har skaffat en ny leksak. Inte är den nyttig (eller jo, lite nyttig kan den vara) och inte var den billig men jag kände att jag villhövde den, och nu är den min. En Maveric Mini drönare. Här kan ni få se ett av mina första alster. En rundtur kring Mellansjön. Ett varningens ord - det här är slow TV! Snabbt går det inte. Och jag hoppas ni gillar Rod Stewart. :)

https://youtu.be/fRX80dSEmc4

Ved, små träd och stora

Jag bestämde mig för att fira påsken med att röja upp framför gammelvedbon - ja, förutom att äta, dricka och sova då. Under åren har det lagrats upp en massa vedklampar och hugegn ved av tveksam kvalitet framför den så jag gick igenom alltihop, klöv klamparna och sorterade rasket i fint, användbart och oanvändbart. För att förbättra lagringen av det användbara (men inte fina) så ville jag ha ett par pinnar som inte genast skulle ruttna bort, därför gick jag ut på udden och valde ut en stackars pinning liten tall som stod inklämd bland några andra lika ynkliga olycksbröder. Väl hemburen började jag fundera på hur gammal den var, men det var helt hopplöst att räkna årsringarna. Jag fick ta kameran till hjälp (moderna kameror är ju helt fantastiska jämfört med min ungdoms - jag använder dem ofta som förstoringsglas).

Jag blev lite överraskad när jag insåg att den där pinnen hade börjat växa långt före mig. För omkring 70 år sedan hade den slagit rot. Jag fick faktiskt lite dåligt samvete för att jag så drastiskt hade avslutat dess levnadsbana. Det är lite imponerande ändå att den trots sitt hopplösa läge och usla omständigheter ändå lyckats hålla ut så länge. Jag menar - Jag tänkte att dig kan jag ta. Du ser så ämlig ut att du nog kommer att dö snart ändå. Och så visar det sig att den ämliga uppenbarelsen redan hållit ut längre än jag här i jämmerdalen! 😕 

Man kan jämföra med den rätt kralliga björk som Sten går lös på nedan, som var ca 30 år gammal.

Glad Påsk från Nästorpet

 

Glad Påsk!

Nyårsafton kring sjön

Ja, till slut kom det snö med besked. Stackars Solveig fick skotta vägen upp till Gösta vareviga dag. Fast stackars och stackars - det är ju skoj att skotta snö. I varje fall när den är fluffig som på nyårsaftonen. Sursnön i mellandagarna var inget glädjeämne - att skotta alltså. Den var ändå så mycket travligare än det eviga duggregnet nere i Uppsala.. 

Nu har det gått en vecka eftersom jag drabbades av lathet och aldrig slutförde det här inlägget, men det kan ju vara värt att göra det klart ändå.

Jag och Ann gick till Mellansjöbyn och Björn tog en tur runt sjön och vi stötte bägge på både folk och fä på vår väg. Björn stötte på ett gång ungdomar från Ånge ute på sjön, som fiskade och drack hojt och vid sågen var Carina med dotter och Thor ute och rörde på sig. Vi träffade Solveig (som var ute och skottade) och lite annat löst folk som liksom vi var ute och spankulerde på nyårsaftonen och även om solen lyste med sin frånvaro så bara måste vi vara nöjda med vädret som bjöd på ett par minusgrader och fluffig nysnö.

Hos Göran och Maria var bara ponnysarna hemma men borta i Mellansjö var det full fart.  Göran hade kört fast med traktorn vid avfarten mot affären och plogbilen hade stannat för att hjälpa till med sand och ris medan Maria vaktade på trafiken. Det gick inte så värst bra - traktorn lutade mer och mer betänkligt - så till slut tog Göran och spände en vajer tvärs över vägen och drog upp sig med vinschen. Som tur är så är trafiken måttlig och bara en bil kom under manövern.Det går fortfarande att ta sig över spåren när man ska till byn, men de håller på att sätta upp rejäla stängsel, så snart kommer man att vara tvungen att gå omvägen via viadukten. En rejäl omväg för Göran när han ska hälsa på föräldrarna. Grejen är att tågen ska tillåtas köra fortare förbi här om de inte är något "spårspring". 

Stängslet ser rätt trist ut tyvärr. Inget vanligt gunnebostängsel som nästan blir osynligt på håll, utan ett rejält järngaller som ser ut som en mur om man ser det lite från sidan.

Nyårsafton avslutades med bål ute på isen, med ris från två tallar som vi tagit ned vid stranden. Det brann mycket måttligt, men folket på Sågen kom över, inbjudna av Björn, och hlälpte till att elda och skåla för det nya året. Det var skoj! 

Och vid midnatt lättade molntäckeet och månen tittade fram. Ett så gott omen som något för det nya året!

God fortsättning på det nya året, alla.