Måla falurött

Sommarens stora projekt var alltså att måla västra fasaden på stora huset. Senast den blev målad var väl sådär 35 år sedan och det märks. Det här är ett rätt tekniskt inlägg om mina erfarenheter.

Från 2010 då vi började måla om

Hur bra är Falurött

Det har diskuterats en del om hur bra falurött egentligen är. Det jag har hört är dels en massa vanligt folk som anser att Falurött är det bästa som finns, dels representanter för färgbranschen som ansåg att det har en högst marginell effekt. Prisandet av Falurötts underbara egenskaper är nog mest en romantisk föreställning. Å andra sidan har Beckers m fl ett intresse av att folk inte använder falurött.
Jag har nu följt ett antal trähus i flera decennier och det här är vad jag har kommit fram till.
Estetiskt är falurött svårslaget. När det är nymålat skiljer det sig inte så mycket från andra färger, men sedan börjar ett mycket vackert åldrande. Speciellt på solbelysta ytor.
Men gör det någon nytta då? Som jag ser det finns det två hot mot träfasaderna - solstrålning och fukt. På Näset kan man tydligt se hur de fasader som är mest utsatta för solen är oerhört sönderspruckna. På skuggiga nordfasader däremot har stockar och paneler klarat sig betydligt bättre mot sprickor. Däremot så har speciellt lågt liggande stockar ofta drabbats av röta. Jag tror att de värsta angreppen beror på snödrivor som sakta smälter och gör träet fuktigt under lång tid. För panel tror jag att solen är en värre fiende, men stockar far värre av fukten.
Så vad har den faluröda färgen haft för effekt då? Eftersom vi inte har varit så bra på att underhålla fasaderna så kan jag inte riktigt uttala mig. Men klart är att färgen i sig klarar sig betydligt bättre på skuggiga och gärna fuktiga ytor än på soliga. Däremot är min uppfattning att falurött gör större nytta på solsidorna, genom att hindra UV-strålningen från att bryta ned träfibrerna och bränna bort oljor. En viss fuktighet kan nog också vara nyttig för träet. Däremot tror jag att skyddet mot röta är begränsat. Precis som färgbranschen påstått.

Jag köpte tre hinkar á 10 l - jävlar vad dyr den blivit! Dansken som har järnhandeln i Ånge hade pratat med deras kundchef och hon hade sagt att de ändrat policy. "Nu skulle färgföräljningen löna sig". Fast jag tror att det fanns ett outtalat "...så mycket som det går" i slutet av den meningen. De har en stark position i folkhemmet, och nu har de bestämt sig för att göra pengar på den. Jag hade varit gravt frestad att köpa någon av alla dessa alternativa slamfärger som poppat upp som svampar ur jorden efter prishöjningarna, om det inte hade varit för att jag just hört om en målare som testat några olika under ett par år, och orginalet höll klart bäst.

Att sprutmåla Falurött

För att kunna bli lite produktivare i målningsarbetet bestämde vi oss för att investera i en sprutmålningsutrustning. Jag visste att vanliga färgsprutor inte duger för slamfärger som Falurött, men det krävde en hel del sökande på nätet för att komma underfund om vad som krävs. Till sist inhandlade jag en HiQua slamspruta från P.Lindberg för 3000 kr och en kompressor från Biltema för 1600 kr. Mycket pengar, men ska vi ha någon chans att hålla efter husen så måste det till något nytt.

Det var med stora förväntningar jag tog fram nyförvärvet, en vecka försenat p g a det förbaskade regnandet.
Grundprincipen är enkel. En tämligen stor tank på hjul, dit man häller slamfärgen genom ett filter och därefter fyller på med tryckluft (2 till 3 bar). En flera meter lång slang. Själva sprutan av mässing, ca en meter lång och med utbytbara munstycken för olika ändamål. Klart enklast blir det om man kan ha tanken kopplad till kompressorn hela tiden. Den långa slangen från tank till spruta gör att detta fungerar bra. Med räckvidden det förhållandevis långa munstycket ger hoppades jag att det skulle fungera bra att måla från stege.
Det som skulle målas var södra gaveln på övervåningen, samt västra långsidan.

Innan man kan sprutmåla måste man maskera och det tog ett bra tag. Ett evigt klättrande på stegar för att fästa plasten med häftstift och maskeringstejp. Häftpistol hade varit snabbare men jag vill inte ha en massa häftklammrar kvar i träet efteråt. Sammanlagt ägnade jag flera timmar åt maskering (det hjälpte inte att det blåste) men ändå lyckades färgsprut leta sig in under plasten både här och var.

Bruksanvisningen till sprutan var anorektisk. Det stod hur man skulle fylla på men inte mycket mer. Hur skulle man montera ihop den? Vilket munstycke skulle man använda? Skulle färgen förtunnas? Hur ska man sköta om och rengöra? Inte ett ord. Dåligt! Det var helg så jag kunde inte ringa och fråga säljaren heller.
Nå, mycket kunde man gissa, men sen var det försök och misstag som gällde.
Jag hällde i en halv hink av min nyinköpta Äkta Falu Rödfärg, och fick bearbeta färgen med en slev för att den skulle komma igenom filtret. Sen var det bara att trycksätta och börja spruta ... en trött stråle som ur en ketchupflaska. Prova en annan munstyckeskonfiguration - samma resultat fast en sned stråle. Höja trycket så mycket jag vågade - ingen märkbar effekt. Ytterligare en annan konfiguration - tvärstopp.
Okej, man måste kanske förtunna färgen. I med några liter vatten. Mhm, nu gick det bättre ... i tre sekunder, sen började den spruta snett och sen var det stopp. Skruva isär munstycket och rensa. Spruta tre sekunder till och sen stopp igen. Så höll jag på i säkert två timmar innan jag lyckats göra slut på färgen jag fyllt på. Sur som en selleri! Arbetsmetoden jag utvecklade var:

1. Spruta tills det tar stopp.
2. Skruva loss toppen på munstycket.
3. Skölj av den värsta färgen i en burk vatten.
4. Pilla ut den gula plastbiten som är egentliga munstycket.
5. Sug ut skräpet som fastnat med munnen.
6. Spotta!
7. skruva ihop alltihop igen.
8. Fortsätt spruta.

Vid det här laget var jag gravt demoraliserad. Men rimligtvis måste det kunna fungera bättre än så här. Tricket måste vara att inte ha några fasta partiklar i färgen. Så till att börja med ägnade jag en halvtimme åt att tvätta ur sprutan med vatten ur rendiskade hinkar. Filtret var svårt eftersom det inte gick att plocka isär. Det var svårt att få bort all färg under filtret som skulle kunna torka och bli flagor. Och vid nästa sats såg jag till att röra i flera minuter. Blanda med absolut rent vatten och absolut inte tvinga färgen genom filtret. Och nu gick det bättre. Fortfarande irriterande många driftstopp, och värst var det när det bara blev delvis stopp. För då sprutade färgen iväg i en stråle som kunde gå rakt åt sidan och träffa vad som helst.
När jag till slut fick kontakt med säljaren så fick jag inte så mycket mer information. Blanda ut färgen så att den rinner genom filtret och häll i en skvätt linolja ... jaha! Det var ju precist och bra. Det slutade med att jag blandade tre delar färg och en del vatten. Och kanske 10 cl linolja per liter färg.

Arbetsinsatsen

Till slut lyckades jag måla den en och halva fasad jag hade föresatt mig som minimum. Sammanlagt tog det fyra dagar á kanske sex timmar om dagen, och då uppskattar jag att en fjärdedel av tiden gick år för förberesdelser som maskering och en fjärdedel gick åt till rengöring av sprutan efter varje sats samt uppstädning på slutet. Jag hade nog kunnat göra det lika snabbt med pensel men förhoppningsvis ska det gå snabbare i framtiden. Jag kan t ex spara mycket tid på att göra större färgsatser så behöver jag inte rengöra sprutan så ofta. Nu vågade jag inte, utifall att en sats till hade blivit lika misslyckad som den första. Förmodligen kan jag också skära ned på olika moment när jag lär mig vad som spelar roll.

Resultatet

Sluresultatet såg bra ut. Inträngningen i sprickor o dyl var bra. Det var svårt att få bra täckning kring fönsterfoder och knutar eftersom jag inte hade lust att slösa en massa färg på skyddsplasten, så där kompletterade jag med pensel. Pensel är nog också bättre på att fördela färgen. Som det nu var kom det ungefär lika mycket färg på släta partier som på sprickiga, medan en pensel släper ifrån sig mer färg desto ojämnare underlaget är. 

Nu använde jag i allt 40 l färg för att måla kring 50 m2. Det är ganska mycket, men det beror förmodligen mer på att träet var så ojämnt och sprucket än på att sprutmålningen skulle vara speciellt odryg. Med den ganska tunna färg jag använde rann det dock ganska mycket, så det är möjligt att en hel del förvann ned bakom fönsterfoder och dropplister.
Störstafördelen med sprutan för mig var nog på övervåningen. Tack vare den extra räckvidden med det långa munstycket så var det helt ok att måla där utan någon ställning.
Jag åstadkom f ö en "snygg" avslutning på jobbet, när jag det sista jag gör lyckas bryta av det stycket. Jag tänkte nästan mindre passande tankar just då. Som tur var var det en lödning som gick upp, och jag hade tagit med mig en blåslampa. Så efter lite meckande och hjälp av en av grabbarna lyckades jag löda ihop den igen - nästan som ny ...

Slutsatser

Jag är lite besviken. Det var mer för och efterarbete än jag hoppats och så förstås den dåliga driftsäkerheten. Bäst kommer den nog till sin rätt på lador o dyl, med stora obrutna ytor.