Ventiler, vad ska man med sådana till?

Ventilation är svårt har jag förstått, och ventiler är själva quintessensen av ventilation. De mest segdragna konflikterna angående skötseln av gården har, lite otippat, gällt hanteringen av ventiler. Själv hade jag inte funderat så mycket på dessa förrän för kanske tio år sedan, när vi fick mögelproblem i matkällaren. Som ett fint vitt tyg klädde det sakta in golvet och allt som låg på det. Mycket spännande men kanske inte så bra ...
Jag noterade att mina föräldrar inte bara plockat bort den gamla takventilen utan även stoppat igen ventilen över dörren.
- Ska det vara så här?
- Jo, men så har man alltid gjort.
- Men varför satte man dit ventiler då?
- Jo men det var för speciella tillfällen (typ).
....
Misstänksam och lätt frustrerad lät jag det hela bero eftersom vi ändå inte använde källaren för någon långtidsförvaring längre, förutom några syltburkar. Men när sedan bron (ja, verandan alltså, jäkla sydlänningar!) måste läggas om eftersom bjälklaget blivit alldeles ruttet, och en viktig orsak var att utrymmet under var helt oventilerat, så blev jag klart orolig att vi skulle kunna råka ut för något liknande inne i huset. Grunden är ju iofs ventilerad, men ... Ja, ni kanske gissade det. Ventilerna hölls för det mesta igenstoppade.

- Ska det vara så här?
- Jo, men så har man alltid gjort.
....
Husets grund är kallmurad av välhuggna stenar och har fyra ventilationsöpningar. Jag antar att man förr hade ventilerna tilltäppta under vintern för att golvet inte skulle bli så infernaliskt kallt, men i och med att gården förvandlades till sommarstuga så förlängdes den tilltäppta perioden till att bli nästan hela året, och det oroade mig.
"Inte behövs det häruppe på åsen", och "grundmuren släpper säkert igenom en massa luft ändå" tyckte min mor och "varför gjorde man ventiler då" och "marken är fuktig även om det är uppe på åsen" tyckte jag. Jag ansåg att hon hade missuppfattat de gamlas lärdomar (eller hittat på egna), och hon tyckte väl att jag hade en massa teoretiska griller i huvet, så där förde vi ett lågintensivt skyttegravskrig i åtskilliga år!

Nåväl, jag försökte få lite mer kött på mina teoretiska ben, med hjälp av internet, hustrun och fältstudier, och fick gradvis modifiera min uppfattning att ventiler är till för att användas. Tyvärr är den gamla generationen borta i trakten, så jag har inte kunnat intervjua någon erfaren heltidsboende med den här typen av hus och matkällare, så det fick mest bygga på teori och en del erfarenheter jag snappat upp på Byggahus.
Några grundfakta:

• Luft som värms blir torrare och luft som kyls blir fuktigare.
• Det sker alltid en viss fuktvandring genom marken.
• I ett stängt utrymme sker fuktvandring från varmare till kallare ytor.
• I grunden (som är välmurad och tät) är temperaturen betydligt stabilare än ute.

Det betyder t ex att om temperaturen i grunden eller jordkällaren är lägre än i luften utanför så kan ventilationen få fuktigheten att öka. Högsommaren kan vara ett riktigt uselt tillfälle att ventilera, med varm fuktig luft som kommer in under grunden, där temperaturen kan vara betydligt lägre. Luften kyls ned och kan inte längre hålla all fukt, som kondenseras på de ytor som finns... dåligt! Så juli och augusti bör man kanske ha ventilerna stängda.
Bäst uttorkning bör man få om man ventilerar kalla vinterdagar. Luften innehåller minimalt med fukt och temperaturen i grunden och matkällaren är högre än ute, vilket ytterligare minskar den relativa fuktigheten. Det gör att luften kan suga åt sig fukt från grunden/källren. Å andra sidan vill man inte ha minusgrader vare sig i matkällaren eller under grunden (där finns det vattenledningar som inte får frysa). Därför bör man kanske låta ventilerna vara stängda även under vintern. Åtminstone om man inte är där och kan övervaka temperaturen. Återstår höst och vår. Klara kalla vår och höstdagar är utmärkta vädringsdagar. Jag har också fått höra på annat håll att man brukade vädra ur matkällaren höst och vår, så det verkar ju stämma så långt.
Bor man i huset året om kan man ventilera aktivt genom att öppna upp under kalla torra dagar under den varma årsiden och varma dagar under vintern. På sommaren kan man speciellt vädra på kyliga mornar. När man nu inte gör det får man försöka planera sina besök så att man kan ventilera ur grund och källare vid ett par tillfällen under vår och höst, och hoppas att det räcker.

En bra dag att vädra också.

Nu finns det annat än ventilera man kan göra för att skydda bjälklaget under golvet från röta. Fukten vandrar som sagt från varmare ytor till kallare. Om man håller huset uppvärmt så bör fukten i luften under golvet hellre kondenseras mot marken än mot bjälklaget. Tyvärr försvagas den här effekten av golvisolering. Ett annat effektivt sätt att skydda bjälklaget är att ofta elda i spisen och kakelugnarna. Om murstocken är varm så värmer den upp luften under golvet effektivare än via den värme som sipprar ned genom det isolerade golvet. Men det kräver förstås också att man är här hela året och eldar.
Såvitt jag kan se är den riskablaste tiden för huset sensommaren, då luften ute är varm och fuktmättad och marken under huset hunnit bli uppvärmd. Dessutom är innetemperaturen ofta inte högre än ute. I det läget gäller det att minimera luftcirkulationen.
Så vår skötselplan blir alltså:

• Vädra ur vår och höst.
• Håll huset uppvärmt.
• Utnyttja kyliga mornar för vädring under sommaren.

Sen har jag funderat på att skaffa en loggande fuktmätare att placera i grunden för att kunna följa upp vad som händer, men det har inte blivit av än. En vettig fuktlogger kostar flera tusen och ärligt talat vet jag inte om jag kan tolka resultatet. 

Ja, så här vill man ju inte att det ska se ut. Men här är det inte ventilationen utan kodyngans fel.